Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Det måste ha blivit något fel. Damen ifråga kallar sig inte musiker utan ”kroppskonstnär”. Förmodligen rör det sig alltså om ett tryckfel. Den rätta rubriken borde vara:
Stina Wollter släpper sig
Med kända förebilder inom de flummiga vetenskaper som sysslar med strukturalism har jag alltså ”dekonstruerat” rubriken.
Det som händer i Kristdemokraterna just nu är en vulgär medial såpa. Två uppstassade höns som strider om makten. Glittrande leenden, höga klackar och lånta fjädrar försöker dämpa en iskall kamp. Men det trycks inte röra sig om politik, tyvärr, utan snarare vilken kvinna som är smartast vad gäller ord, utseende och outfit.
Att detta sker i ett parti som påstår sig vara en representant för kristna bidrar till skådespelets märkliga karaktär. En kamp mellan två om vem som ska bossa i hönsgården. En kamp mellan två platspolitiker. Det rör sig om positionering inom den politiska klassen. Glöm religionen! Glöm också Busch´ löfte om att försöka förstatliga vården, så att 21 sammanlagt enorma byråkratpyramider kan skäras ned! Nu rör det sig bara om individers makt och försörjning via något som kallas politik. Något som i detta fall framstår som ett spektakel, som knappast är värdigt ett regeringsparti.
Som sagt gäller det av allt att döma inte vilken KD-politik som är bäst. Som ersättare till Skyttedahl slänger Busch in ytterligare en tjusig och välstassad donna, som senast varit med om att skriva Moderaternas valplattform. Vad är det som sker inom KD?
Kampen rör en post i EU-parlamentsvalet. Där söker KD inte en person som följer det egna partiprogrammet. Utan en person som kan konkurrera med andra kändisar vid ett val till ett låtsasparlament. Det vi ser är ytterligare ett argument för att lägga ned den politiska lekstuga som EU:s sk parlamentet är.
Hela skeendet är bisarrt. Det rör sig inte om politik, som sagt. Utan om en kamp inom den svenska kändisvärlden.