Anti-PK-bloggen

Under sossarnas decennier av maktinnehav har Rosenbad och regeringens departement vuxit rekordartat. Ny personal har ökat kraftigt. Vilka tror ni att man anställt? Jo, normalt partitrogna, dvs sossar, av vilka många blivit kvar när den nuvarande M-regeringen tillträtt. Svenska staten tvingas på så vis betala för tjänstemän som – om man kan – motarbetar sittande regering. Tänk bara på den hord av sossar (261 stycken) på regeringskansli som 2018 skrev en protest om att den ”värdegrund” som varit vägledande för arbetet inom kansliet urholkas av en tänkbar ”nästa regering eller regeringsunderlag”.

Jag skriver detta då förre S-ministern Shekarabi den 30/11 kritiserat Kristerssons regering för ett PM om att de mest attraktiva departementsanställda ska få bättre betalt om de jobbar hårt för regeringen. Shekarabi påstår att han är chockad, vilket säger en hel del om hans synsvårigheter. Han talar om Tidö-löner. I sossarnas värld är allt en fråga om anställningsskydd – givetvis förutsatt att vänsterns folk kommer fram. Märk att regeringen i sitt PM inte skriver att gamla sossar ska sägas upp, något man antagligen gärna skulle vilja se.

Men PK-Sverige ställer sig som vanligt på fackföreningarnas sida, dvs de bossar som vill bestämma lönerna i Sverige. Det kan man förstå. Svensk arbetsrätt är ett socialdemokratiskt foster. Men att det statliga Arbetsgivarverket säger att det ”öppnar upp för misstolkningar” är ett uttalande i gåtor som antagligen avses gå facket till mötes – helt i den korporativa anda som socialdemokratin inplanterat i Sverige. Märkligast är sängvätar-, förlåt statsvetarprofessorn Patrik Halls ord om att regeringen ”ruckar på grundläggande principer”. Hela det traditionella Sverige tycks alltså vilja frånta de enskilda parterna, dvs regering respektive tjänsteman, rätten att sluta avtal om ömsesidigt passande villkor. I stället vill man att sossarnas modell om kollektivavtal ska gälla. Det är i grunden samma konflikt som vi idag ser mellan å ena sidan Metall och LO:s sympatistrejkande förbund samt å den andra Tesla. Det vill säga en princip om att kollektivavtal måste slutas i Sverige. Detta framgår inte av svensk rätt, som baseras på principen att arbetsgivare ska kunna välja mellan kollektivavtal eller enskilda kontrakt med högre lön ifall det inte sker i diskriminerande syfte.

Den svenska regeringen vill naturligt nog premiera sina bästa medarbetare. Alltså dem som jobbar hårt för det parti som för tillfället innehar makten. Och visst vore det bra för landet om bänknötarna inom regeringskansliet från vänstersidan får en signal om att det är dags att lägga av. En rörelse av frihet för individerna måste tillåtas ta över Sverige för de subjekt som så vill. Att motståndarn förlorar inflytande är ett faktum, men så länge de inte sägs upp är givetvis ingen ko på isen. Jobb på ett regeringskansli är sysslor som baseras på politik, ett fenomen som är tänkt att växla med folkets åsikter i allmänna val.

Som vanligt tar svenska medier ställning för Shekarabis åsikter. Så fungerar tyvärr det svenska mediesamhället. Där har vänsterns journalister tolkningsföreträde. Så eländigt är det.

Torsten Sandström

I SvD den 29/10 skriver Gunilla von Hall om sverigebilden utomlands. Som sanningsvittne raggar hon förstås upp en kvinnlig muslimsk journalist. Och hur hennes domslut ser ut kan vi förstås ana. Slutsatsen är enligt rubriken att den svenska nationen inte skyddar alla medborgare, som rubriken i SvD lyder.

Jag påstår att intervjuobjektets slutsats är fel. Klart att misstag begås i enstaka fall, men svenska politiker, myndigheter och domstolar står närmast på tå för att ge såväl medborgare som invandrare maximalt skydd inom och – ibland även – utanför lagens gränser. Att tusentals människor som fått avslag på ansökan om asyl fortfarande finns inom nationen är bara ett exempel på en svensk generositet rörande icke-medborgare, en företeelse som gått alltför långt (trots journalistens sanningsvittne in spe).

Det intressanta är att vänstern i Sverige i åratal lanserat en delvis falsk bild av Sverige som välkomnande, generöst och utan diskriminering. Det är sossarnas beställningsfoto. Bilden är delvis falsk. Det svenska folket har heller inte skrivit under på allt detta. Skönmålningen ger självklart upphov till besvikelse hos invandrare som fått höra att manna ständigt regnar över människor i Sverige.

En nyktrare bild av vårt land är bra för nationen. Att den blir mindre inbjudande för flyktingar som ser sig om efter en ny försörjning är bra. Misslyckad integration har vi ju sett vådorna av med råge. En mer realistisk – kravfull – presentation av Sverige är därför ett måste. Vinnare på förvrängningen är vänsterns politiker som ständigt raggar röster genom allsköns löften om nya bidrag och kostsamma rättigheter.

Att vänstern blir förlorare om bilden nyanseras är fullt klart. Därför öser gärna svenska journalister på med propaganda i stil med att inte alla medborgare skyddas. Det är just detta som von Hall sysslar med från sitt elfenbenstorn. Att det sker i en tidning som säger sig stå för moderation är faktiskt tragikomiskt.

Torsten Sandström