Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Idag på SR Morgon talas det om Riksbankens förra och långvariga (c.a 10 år) lågräntepolitik med åtföljande inflation. Lundaprofessor em Lars Jonung använder tribunen för att – i SR:s sammanhang – tala ovanlig klartext. Det han säger är att Riksbanken tidigare varit en syndare. Han frispråkiga inlägg talar för stor grad av synd. Det är så bra! Hurra! Lyssna gärna på länken.
Igår presenterade regeringen som bekant sin statsbudget för 2024. I svåra tider kan man förvisso inte vänta sig mer än en återhållsamhet som finansministern pratar om som ett mantra. Men budgeten har åtminstone en cancersvulst. Jag tänker på det som regeringen beskriver som en reform och innebär att kommuner och landsting får ett penningtillskott på 16 miljarder kronor för 2024. Det är sjukt att skicka ännu mer pengar till det svarta hål som den kommunala sektorn har blivit. Inga uttryckliga krav på rationaliseringar, dvs framför allt bantningar avseende en omfattande byråkrati (särskilt inom sjukvården) eller rader av kommunala lyxprojekt (exv tre nya badhus i Malmö). Tala om att stoppa friska pengar ned i kommunernas slukhål! Följden blir att den politiska klass som leder landet inte behöver tänka på att spara.
Reaktionen från SKL (Sveriges kommuner och landsting) blir därför som väntad. Man säger på SKL:s hemsida att nya pengar behövs, men att ytterligare 12 miljarder måste till! Bilden av ett barn som vill ha höjd veckopeng tonar fram. Inget tal om rationaliseringar inom byråkratin där det finns miljarder att spara!
Lika illa är fd sosseminsterns Mikael Dambergs reaktion på SVT Aktuellt igår kväll. Även han säger att mer pengar måste till – framför att det belopp som regeringen använde för förra årets indexanknutna skattesänkning. Under åtta års tid i s-regeringar har han inte tagit itu med Sveriges många strukturproblem – ett exempel är 21 regioners eländiga sjuka – utan Damberg bara skäller på M-regeringens budget. Om Sossarna inte lagt ned ett antal kärnkraftverk hade svenska folket idag haft det bättre. Om man inte höjt skatterna på drivmedel likaså. Att låta Riksbankens sossetropp sänka kronan för en farlig lågräntepolitik är ytterligare ett exempel (här har vi kärnan i svensk inflation). Att man inte tagit itu med SIDA:s storskaliga slöseri är ett annat problem. För att nu inte tala om den brottsvåg som framför allt sossar importerat och som idag kostar folket såväl liv som enorma penningbelopp. Tala om dubbelmoral från Dambergs sida. Han personifierar den svenska sjukan. Han är en symbol för en sjuk svensk politiks klass som bara skäller på motsidan.
Det finns alltså ingen större glädje över en ny regering och dess nya budget. Man angriper förvisso några viktiga problem – det är bra. Men kör vidare i gamla hjulspår genom att stoppa pengar i ett jättelikt kommunalt slukhål!