I åratal har socialdemokratiska ledare anklagat SD för allsköns häxerier. Okej att det finns tydliga politiska skillnader mellan S-partiet och SD. Och att SD har flera politiker som är läskiga. Men det finns kanske fler likheter i sakfrågor mellan de två partierna.

Magdalena Anderssons utfall mot SD vid riksdagens öppnande rör inte den svenska politiken innehåll. Det är till 99% strategiskt tänkande som är orsaken. Med ett SD som ligger kring 20%-gränsen och en betydande borgerlig väljarkår kan socialdemokraterna knappast nå makten i framtiden, utan stöd av darriga småpartier till vänster. Och med dessa vänner blir det svårt att föra politik som är rimlig för nationen, något dom de senaste åtta årens politiska förfall bevisar. Alltså måste Andersson måla ut SD som djävulens anhang.

Följden blir den politiska splittring som nationen upplever. Trots att Andersson vet att hon tillsammans med SD kan genomföra en och annan politisk fråga, så väljer hon vägen att brunsmeta SD. Under många år har hon tyvärr lyckats med denna splittring för den egna maktens skull. Även borgerligheten har ryckts med. Men nu har pendeln svängt och borgerliga väljare, som se pragmatiskt på politisk, har bejakat ett samarbete med SD i sakfrågor. Därmed är Anderssons parti, som vi sett sedan valet 2022, illa ute i framtiden.

I stället för att bita i det sura äpplet och tänka i nya banor fortsätter Andersson med sin mobbing. Jag röstar inte på SD. Men jag vill se kompromisser i svensk politik i marknadsekonomsik riktning. Här är inte SD att lita på, man flörtar liksom S-partiet med bidragsgåvor. Men naturligtvis är inte heller socialdemokratin pålitlig, som under åtta års tid utövat makt tillsammans med partier som inte tillhör svensk framtid. Det märks i raden av politiska problem som S-regeringarna lämna olösta och som M-regeringen nu tvingas att brottas med.

Fråga Andersson vad hon gjort under de senaste åren inom svensk politik. Hon svarar förstås inte. Men resultaten är allvarligt skadeladdade för nationens del. Hon söker inte en förnuftig svensk politik. Hon försöker bara rädda sig och partiet kvar vid makten genom rader av dåliga beslut med V, Mp och C. Det är ynkligt att se.

Nu det verkligt stora eländet. Att svenska medier låter henne hållas utan att fråga vad hon gjort under de senaste åtta åren är katastrofalt. SR/SVT, DN, SvD osv deltar i drevet mot den nya regeringen som tvingas reda ut vanstyret. Man talar inte om sossarnas skräckregim under två mandatperioder. Andersson och hennes förra chef – som inte såg kriminaliteten komma – har bedrivit blindstyre! Därför står svenska folket nu mitt i ett blodbad. Och medierna utkräver inget politiskt ansvar av marodörerna från S och vänster ut.

Torsten Sandström