Svenska statstjänstemän är många men visar sig inte på styva linan.
Jag ser på regeringens hemsida att en statlig utredning ska tillsättas för att se över en viktig del av myndighetssverige. Det är ett initiativ som undvikits under åratal av sossestyre. S-partiet har i stället trott sig visa handlingskraft genom att tillsätta nya myndigheter så fort ett samhällsproblem yppats. Nationen har som bekant stora problem. Följaktligen hade vi den första januari 2023 totalt 344 myndigheter under regeringen. I Sverige finns minst 250.000 statsanställda (kommunala tjänstemän är alltså oräknade!). Om jag räknar rätt är kostnaden över 125 miljarder per år. Jag har räknat på en årslön i snitt på 500.000 kr.
Att det går att spara stort är självklart. Det är det gnetande som svenska företag dagligen sysslar med för att höja produktiviteten. Ett fenomen som inte ens varit tänkbart för svenska sossar. Enligt S-partiets dogmatik blir en stark stat lika med många tjänstemän. Många av de anställda är för övrigt S-väljare, framför allt kvinnor. För politikerna är det enklare att höja skatterna än att rationalisera och visa förnuft.
En del av Sveriges sjunkande BNP – vi ligger risigt till inom EU vad gäller tillväxt – beror säkert på att vår nation ligger i toppskiktet avseende offentligt anställda. Svenska folket tvingas med andra ord avlöna tjänstemän i onödan – pengar som hade kunna minska skattetrycket och ökat svenskarnas privata konsumtion eller sparande.
Därför är det klokt av den nya regeringen av se över eländet. Man har redan bantat bort en myndighet. Mer tycks nu på gång. Framför allt kan sammanslagningar påräknas, ty utredningen ska tyvärr enbart granska myndigheter med max 100 anställda. Men alltid något. En bra start.
Men man kan anta att en översyn av de stora myndigheterna hade gett ännu större potential för bantningar.
Torsten Sandström
