Ord från feminismens lekstuga. Där sitter dockorna på rad. Wikimedia.
Jag läser i SvD idag att Margot Wallström utlåter sig om hur Sverige ska driva utrikespolitik. Ni kanske minns henne? Den person som Göran Persson försökt dekorera sin regering med och därför kvoterat in henne. Idag säger hon till tidningen:
”Sätt press på den brutala iranska regimen”
Jag har definitivt inget mot själva idén. Men undrar vad hon själv gjort under alla år inom politiken och som utrikesminister? Hon kanske kan tala med sin föregångare Eliasson, som inför kamerorna kramat höga dignitärer från Iran? Detta med ett läskigt leende på läpparna. Fy sjutton!
Sossarna försöker i opposition framstå som handlingskraftiga. Men efter år av passivitet är de patetiska och måste ses som svenska mästare i dubbelmoral. Att många kvinnor röstar på S visar hur farligt feminismens budskap är. Kvinnorrörelsens ledning vill ha könskamp. Svenska folkets kvinnor eftersträvar konsensus och tror på Magdalena Andersson med ansiktet på sned. Resultatet blir elände, dvs de åtta år av politiks som skapat våld och blod i förorterna genom invandrarnas klaner. Om detta var Wallström tyst.
Det bästa vore om Wallström fortsatte i tystnadens värld efter alla sina år av inkvotering i olika sammanhang.
Torsten Sandström
