idag inleds som bekant Hbtq-veckan. Finalen är en Prideparad. Det är bra att en tidigare förföljelse av sexuellt avvikande upphört. Den har varit en mörk skugga över många av jordens samhällen. Fortfarande råder mörker inom flera nationer.
Samtidigt måste konstateras att identitetspolitik blivit överdrifternas eldorado. En person i ledande ställning påstår idag på SR P1 att förtrycket mot hbtq-svenska ökar. Jag har svårt att tro det i tider av mediala rapporter i massor om allt som rör denna svenska minoritet. Bland annat Försvaret har tagit frågan på entreprenad genom återkommande annonser utan omedelbar anknytning till nationens försvar (om det öht finns något reellt svenskt sådant). OK, att militär förmåga bygger på gemenskap, men i grunden är det fråga om annat materiel än det pansar man talar om på bilden ovan.
I dansen kring hbtq-rörelsens gran tillhör nu förslag om ändring av lagstiftningen om att homosexuella män förbjuds lämna blod till sjukvården. Även om risken för smitta är liten är en eventuell reform enligt min mening en tveksam symbolfråga. Viktigare är patienters trygghet. En infektion som uppkommer på grund av likabehandling av en uppenbar riskgrupp är en skandal.
Det gäller idag att ge regnbågerörelsen en honnör och ett stöd. Men samtidigt måste firandet av identitetspolitiken och dess julafton hållas inom förnuftets gränser. Symbolpolitik har nämligen sina problem. Minoritetens främjande får inte tillåtas skymma det svenska majoritetssamhällets många allvarliga strukturproblem. Julafton för hbtq ska inte tillåtas fungera som en undanflykt från nationens största tillkortakommanden…
Torsten Sandström
