Dagens industri (DI) förmedlar som vanligt – mellan tips om rader av lovande aktieköp – vänsterns dröm om likabehandling av alla. Så här lät det hyllande budskapet den 5/6:
Chefen som införde samma lön för alla
Chefen för en arkitektbyrå tycker nämligen att jämförandet av prestationer och värdesättande av dem i pengar rimmar illa . Istället ska samtliga medarbetare få samma lön. Chefens slutkläm lyder: ”Vi vill erbjuda ett liv i balans”.
Jaja, så kan det kanske vara i ett litet familjeföretag med högutbildad personal. Men att DI skriver som man gör har en annan bäring än att peka på undantagen. Vänsterns journalister vill forma om det svenska samhället i likhetens riktning.
Lika rättigheter inom offentligheten är en självklarhet. Men för privata företag – och faktiskt även många offentliga organisationer – är det en omöjlighet. I grunden är skillnader i lön och andra jobbvillkor en drivkraft för ansträngning och förändring. Och på så vis basen för konkurrens inom en marknadsekonomi. Detta har sovjetkommunismen i praktiken bevisat för länge sedan.
Men detta vill inte socialistiska journalister erkänna. Man ser på sina rosigt kindröda vänsterkamrater och hoppas att de vid makten ska förändra verkligheten. Det har förstås många revolutionärer trott tidigare. Och miljontals av dem har förlorat spelet och tron på mirakel. Många har dessutom förlorat livet.
Alla människor är inte lika goda. Många är rentav onda. Därför leder naiva och överdrivna system för likhet normalt till katastrofer. Man kan tycka att anställda på en tidning som DI borde ha förstått detta. Men likhetssyndromet är ett beroendeframkallande gift. Den som tillåts följa den aktuella arkitektbyråns eventuella expansion kommer snart att få se hur olikhet växer fram avseende enskilda tjänster (redan idag köps säkert olika nyttigheter till lägsta pris). Var så säker! Några underhuggare riskerar således i framtiden – om vi ska ta chefen på orden – att få sina liv i obalans.
Torsten Sandström
