Det talas mycket om den nya regeringens avkortande av mandattiderna för styrelseledamöter i universitet och högskolor. Höga rop om risk för politisk styrning hörs från oppositionen till vänster. Mitt svar i en tidigare blogg har varit undrande – regeringen talar ju om säkerhetsproblem som rör fientliga makter, något som kan vara korrekt med tanke på utländskt hot. Hursomhelst menar jag att det största problemet är de politiska tillsättningar som redan skett under många år med sossevälde.
Idag ser jag i Sydsvenskan att Ingrid Petersson bidrar till vänsterkritiken. Hon har själv utsetts till styrelseordförande i Lunds universitet och är nu en av dem som förlorar sitt uppdrag i förtid – en syssla som hon fått att S-partiet. Den som googlar på henne ser att min åsikt antagligen är rätt. Hon har nämligen en bastant bakgrund inom sossepartiets maktsfär. Bland annat departementstjobb hos S-regeringar – hon fick sluta i tiden kring regeringens Bildts tillträde. Dessutom rader av andra uppdrag nära statens ledning, bla annat för Formas som står bakom det sk Klimatpolitiska rådet, ett politisk organ för klimatskräckens förmedling.
Sossekritiken mot den nya regeringens beslut bottnar i ett hot mot forskningens frihet. Vem kan säga att en avpollettering av legosoldaten Petersson är ett hot forskarnas frihet? Hon utgör ju själv ett hot det fria tänkandet.
Nu gäller det bara för Kristerssons regering att se till att sådana politiska legosoldater undviks då nya ledamöter ska utses! Det ska bli intressant att se. Fan trot´t. Politiker ger inte mycket för frihet vad gäller forskning. Deras agendor är tydliga: det gäller makt och den politiska klassens position. Här är Petersson en av många styrelseledamöter med fingrarna i syltburken.
Torsten Sandström
