Just nu råder som bekant en medial hysteri om artificiell intelligens, AI. Arbetslöshet hotar enligt press, radio och teve om datorerna ges ytterligare makt. Prov i hemmet kommer att leda till fusk om maskinerna får hållas – de gamla proven i skolsalar tycks otänkbara. Även andra problem med AI förs fram i en upphetsad debatt.
Min åsikt är att upprördheten i huvudsak är obefogad. Visst är framväxten av ett kontrollsamhälle via ansiktsigenkänning och liknande något allvarligt. Men samtidigt tycks den före detta kommunist som utsetts till svensk kommissionär i EU få sin vilja igenom att storebror – via EU-lagstiftning – ska få rätt att kontrollera innehållet i all svensk kommunikation över nätet.
Vad gäller att komma åt fusk i skolan är själva kravlösheten ett viktigt problem. Lärare och byråkrater är alltför passiva och fega att sätta hårt mot. Nej, nu gäller det att slopa viktiga prov i hemmet. Utför prov i särskilda skolsalar, som sagt. Det är den slappa och rädda attityden som är det stora problemet. Skandalen vid gymnasiet på Campus Manila med inflaterade betyg tyder på att rektorer och lärare framstår som naiva dödgrävare åt kravet på kunskaper. Det rör sig närmast om ett moraliskt problem, som odlats fram av vänsters pedagoger vilka alltför länge vägrat att ställa krav och ständigt menar att man måste tro gott om varje elev. Myglare, bråkstakar och fuskare betraktas som gulliga barna som måste ges stöd. Att tala klarspråk med dem förkastas som högafffektivt bemötande!
Och inte nog med detta. Det svenske samhällets främsta problem idag är inte AI. Nationen har två händer fulla med strukturella problem som inte lösts under rader av år. Kunskapsskolans nedgång, en haltande hyresmarknad, en orättvis bostadsbeskattning, en vårdapparat tyngd av byråkrater (och brist på vårdpersonal), frånvaron av ett försvar, en politisk klass som inte vill se klart (men biter sig fast) samt inte minst medier som motverkar öppenhet i det politiska samtalet. Detta är bara ett smakprov på eländets yttringar.
Att i detta läge fokusera den mediala diskussionen på AI är därför ett tecken på politisk och medial dårskap. Politiker, medier och pedagoger mfl vill inte se klart. Att en åldrig juristprofet tvingas att påtala dessa fakta är bedrövligt.
Torsten Sandström
