Många miljötalibaner anklagar kapitalismen för att orsaka en storskalig klimatkris i kolets och oljans tecken. Det är bakgrunden till snacket om en antropogen tidsålder. Följden blir den skräckrapportering vi idag hör från politiker och medier. Alla minns säkert helgonet Greta T:s hatiska ord mot mänskligheten.
En annan konsekvens av vänsterns drama är i sig själv synnerligen antropogen. Jag tänker på tusentals miljöbyråkraters strävan att styra miljön in i spår som de själva anser kloka. Visst, begränsning av gifter och andra skadliga emissioner har jag inget emot. Men när byråkraterna ska bestämma vilka arter som ska leva och vilka som ska dödas då drar jag i nödbromsen. Tala om en samhällssyn där människan (byråkraten) utnämner sig själv till naturens herre.
Min grundtes är att människa och natur aldrig varit harmoni. Arternas kamp och utveckling har genom Darwin biologi blivit naturens Höga visa. Människan tar för sig när hon behöver naturen för sin överlevnad. Självfallet måste övergrepp från nutida Homo sapiens regleras på ett övergripande plan. Men kampens olika detaljer är det inte politikernas och byråkraternas uppgift att lägga sig i. Ingen vågar tala om att stoppa befolkningsökningen på planeten, eller folkvandringar, men olika djur- och växtarters framfart vill nitiska prussiluskor styra upp. Kosta vad det vill, tyck devisen vara. Miljarder slösas på futtigheter i ett globalt perspektiv. Politiker och byråkrater levererar miljödekret på ett löpande band för att på så vis göra sig till herrar över naturen avseende rena småsaker (i det stora hela).
Det är mot denna bakgrund som vi måste ta del av Sydsvenska dagbladets rapport från sydvästra Skåne. Rubriken lyder:
Invasiv mussla i Saxtorpssjöarna ska utrotas – med 150 ton salt
Ett ödesmättat beslut för denna art av mussla. Även andra biologiska arter påverkas antagligen också av saltningen. Men statens och kommunernas byråkrater – som avlönas för att döma över liv eller död – hurrar. Skattebetalarna tvingas inte bara finansiera deras löner. Utan även kostnaderna för projektet och dess följdverkningar.
Märk att få talar om den mest ödesmättade invasiva arten på svensk botten: byråkraten. En i sanning antropogen varelse. Han eller hon agerar som politikernas torped i kampen mot naturen. Med högstämda röster försöker de styra upp arternas kamp.
Det rör sig om survival of the politcal fittest.
Torsten Sandström
