Alla dagliga alarmrapporter till trots så innebär det något varmare klimatet stora svenska fördelar. Bättre skördar, lägre energiförbrukning och skönare somrar (alltså inte heller smällkalla vintrar). Det är bara att tacka och ta emot.
Det goda borde förstås noteras i svenska medier. Men de är så enögda att allt som rör klimatet är skräck. Se bara på Erika Bjerström som från SVT nästan varje dag utfärdar rader av spådomar som baserats på tillrättalagda gissningar – inte i fiskinälvor – men i dagens senaste dåliga väderrapport. Hon kan inte skilja mellan väder och klimat. Någon säger kanske att det spelar väl ingen roll för vad som händer i Sverige, ty de inom Bjerströms gröna rörelse ser allt i globala perspektiv. Så tänker förstås den svenska humanitära globala stormaktens anhängare. Även om de för säkerhets skull även kräver stora insatser i vårt land, så att folk inte tappar tron på skräckens evangelium.
Som klimatrealist inser jag uppvärmningen har såväl goda som onda sidor oavsett om det CO2 eller annat som är förklaringen. En försiktig höjning av havsytan är inte bra för känsliga nationer. Detsamma gäller en tänkbar ökning frekvensen regional nederbörd. Men det goda är att färre människor dör av kyla och att växthuseffekten ökar skördarna i vissa nationer.
De negativa värmeffekterna är många gånger – alldeles oavsett CO2 – förorsakade av dålig mänsklig planering. Varför har människor byggt hus kust- eller strandnära då många vet att klimatet växlar eller att dåligt väder regelbundet inträffar?
Jag skriver detta i tider då många tusentals miljarder satsas på att förebygga klimatets verkningar. Visst är det klokt att satsa på el och spara på fossil energi, som på lång sikt sinar. Men det gigantiska penningslöseriet står mänskligheten dyrt, ifall det inte riktas mot potentiella krispunkter på Jordens yta. I slöseriets spår ser vi risken för ett synnerligen allvarligt politiskt förtryck. Redan nu kan vi konstatera hur miljötalibanerna far fram i vanvett. Och Greta T:s generation kan medföra ännu större problem.
Kloka politiker bör därför försöka ”stämma i bäcken” och motverka alarmismen. Men i stället skär de ”pipor i vassen” för att vinna närmaste valrörelse.
Även om jag är glad över stora skördar är jag rädd för FN:s och svenska politikers ambitioner att via klimatskräcken ta makt över mänskligheten. Det kommer stå mänskligheten dyrt ifall de lyckas.
Torsten Sandström
