I SvD den 11/2 publicerades ett upprop – från en lång rad kvinnor inom olika organisationer och nätverk – under rubriken: ”Radera inte moderskap från föräldrabalken”. Syftet är att protestera mot det nya juridiska språk som håller på att lanseras i Sverige avseende relationen mellan man och kvinna eller moder och fader. Protesten gäller ett förlag till ändring i Föräldrabalken, dvs den svenska lagstiftningens grundbult inom familjerätten. Saken gäller lagförslagets språk. Orden kvinna , man, mor och far avses uteslutas ur lagtexten. Förklaringen är uppenbart att de två biologiska könen anses diskriminera personer som inte identifierar sig med den traditionella tvåkönsnormen. Här följer ett smakprov från lagförslaget:
”Lagen ska dock inte gälla när ett föräldraskap för den som inte har fött barnet och inte heller har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst ska ersätta föräldraskapet för den som har fött barnet.”
Jag tror inte läsaren förstår något. Jag är själv frågande. Och vågar knappast gissa vilken situation som lagförslaget avser. Men troligen tar regeln sikte på att försöka beskriva att en person i en samkönad relation ska kunna anses som förälder.
Varför ska vi tvingas läsa sådan rappakalja? Få personer i det svenska samhället opponerar sig nämligen mot att familjebildning i samkönade relationer ska ses som äktenskap samt att dessa parbildningar ska ha laglig rätt till föräldraskap, såsom den redan har. Men för denna minoritetsfråga menar jag inte att majoritetssamhällets syn på att män och kvinnor som föräldrar måste raseras i svensk lagstiftning. De samkönades rättigheter kan ju enkelt lösas – om behov öht finns – genom att en separat regel infogas i lagtexten.
Orsaken till att regler av detta slag växer fram i svensk rätt är enligt min mening rena rama symbolpolitiken. Det vill säga en vilja från politiker att ge en honnör åt hbtq-hållet, trots att saken redan är klar och en bekräftelse enkelt kan åstadkommas utan dimridåer av ord och omskrivningar som få människor förstår.
Jag menar således att kvinnouppropet i hög grad är befogat! Förslaget innebär ju att kvinnor och män görs osynliga inom familjerätten! Vi kan inte tillåta minoritetens önskningar diktera andra lagregler än – som enligt huvudregelns princip – bör skrivas för en samlevnad som är typisk för majoritetsbefolkningen. Själva sakfrågan – att föräldraskapet är mångfacetterat – råder det som sagt enighet om. Därför är den lagtext vi ser närmast ett komiskt beställningsverk. Den visar att svenska politiker blivit marionetter i en dockteater där den vanliga verkligheten inte kan beskrivas i lagtext.
Därtill kommer själva problemet med en lagtext som är oläslig. Jurister har i årtusenden fått lära sig att skriva klart och redigt. Men sedan flera år har EU-rätten översvämmat svensk lagstiftning och åstadkommit hänvisningar till EU-förordningar som emellanåt är närmast oläsbara. Nu vill även hbtq-rörelsen invadera den svenska familjerätten. Ska jag skratta eller gråta?
Torsten Sandström
