SvD är på alla plan utom ledarsidan en vänstertidning. Journalisterna bråkar nämligen dagligen med regeringen och kramar sossarna. Och idag – mitt under regeringens kraftsamling mot klanernas dödliga våld – ger SvD plats åt en advokat, Jakob Lindgren, som vill att att kriminella barn bör ses som brottsoffer, ungefär som när utländska tjejer rekryteras för sexhandel. Han skriver:
”Synen på barn som förövare måste ändras. Ett viktigt steg i den riktningen är att låta brottet människohandel innefatta rekrytering av barn till kriminalitet. Redan idag gäller detta för rekrytering för sexuella ändamål eller tvångsarbete. Samma reglering borde gälla dem som rekryterar barn till kriminalitet. Då läggs ansvaret där det ska läggas.”
Advokaten måste vara av banan. Vad har sexhandel med den inhemska klanbrottsligheten att göra? Att rekryterare kan straffas är en sak, och bra, men sexhandel är ju för unga kvinnor lagligt, tyvärr! Till saken hör att ungdomar som deltar i klanernas kriminella och blodiga nätverk inte direkt är tvingade, utan lockas av skilda ekonomiska och personliga skäl till ett eskalerat deltagande.
Dessutom innebär advokatens plädering att inget straffansvar kan utkrävas av de unga gärningsmännen – han talar om åldrarna 15-17 år. De ska alltså få frikort ifall advokaten får som han vill och som SvD uppenbarligen verkar önska backa upp. Enligt min mening bör däremot straffbarhetsåldern – 15 år – sänkas något. Och påföljder ska givetvis utdömas och verkställas i effektiva ungdomsfängelser. Slutligen måste nyrekryteringen minskas genom begränsad invandring och inriktas enbart mot planerad kvotering.
Min uppmaning till Schibsted (SvD) – och för den delen även till Bonnierkoncernen – är att man måste ta ett nytt grepp om journalistiken, så att den någotsånär anpassas till en tidnings ”officiella linje”. För SvD:s del råder idag en uppenbar konflikt. För DN och Sydsvenskan finns åtminstone en djup klyfta. Journalisterna inom båda koncernerna skriver nämligen efter egna politiska åsikter. Är det detta som menas med ”oberoende” journalistik?
Torsten Sandström
