Det är politikernas sak att översiktligt – och bara punktvis i detalj – reglera polisiär verksamhet genom lagstiftning. Därefter ska politikerna ta bort händerna från hur polisens chefer sköter sin organisation. I princip ska polisledningen självständigt ansvara för polisverksamheten.
I det lilla och politiskt genomsyrade Sverige fungerar det inte så. Här utses cheferna inte för att det ska agera självständigt – det är bara den vackra förpackningen som ser sådan ut. I själva verket väljs den högsta chefen inte för sin självständighets skull, utan för att personen visat sig smidig inför politiker, fackföreningar och medier. Jag menar inte att chefer ska väljas för att de är kända för att egensinnigt köra sitt eget race. Men valet av ledare ska ske av personer med största integritet, god juridisk utbildning samt erfarenhet av hur en stor organisation effektivt ska ledas mot verklighetens mål.
Givetvis ska han/hon lyssna på omgivningens krav och synpunkter. Men numera saknar polischefen en styrelse ovanför sig. Ledningen är alltså direkt underställd regeringen. Det är inte bra enligt min mening. Bäst vore om polischefen öppet kommunicerar med en styrelse, som inte valts efter partifärg eller facklig tillhörighet, utan på grund av ledamöternas erfarenhet av svåra beslut på hög nivå i det svenska samhällets verklighet. På så vis minskas graden av inofficiell politisk styrning som vi sett alltför mycket av på senare år. Palmeutredningen är ett tydligt skräckexempel.
Jag menar även att dagens kompetenskrav på polisens anställda måste förändras. Frågan är om dagens 2 1/2 års utbildning på polishögskola är den optimala lösningen, då ändå en rad människor med annan utbildning är anställda inom organisationen. Jag menar att en kortare men mer differentierad utbildning för olika polisiära uppgifter borde vara en mer effektiv lösning. Skillnaden mellan uppdrag för exv utryckning, trafikkontroll, pass, samhällsinformation samt utredning (av svåra brott) är så stor att en formell specialisering av polisrollen på allvar bör kunna genomföras vid utbildning i polisens egen regi. Självklart bör möjlighet till vidareutbildning också arrangeras för effektivisering och karriärmöjligheter. Redan idag är omkring 13.000 av sammanlagt 35.000 vid Polismyndigheten sk civilanställda (och inte medlemmar i Polisförbundet).
Genom att minska inflytandet från politiker och fack över det dagliga polisarbetet – och lämna de operativa och strategiska problemen till självständiga höga chefer med juristutbildning och hög administrativ kompetens – bör många av polismyndighetens sjukdomar kunna botas. Vi måste se chefer med egen auktoritet och inte bara politiska ledsagare. På så vis kan arbetet i flock kunna minskas. Och polisen måste kunna ges en förbättrad utrustning (utan dagens många sidoblickar till den politiskt korrekta mjukheten).
De katastrofala kriminella skeenden som utspelas i dagens Sverige är tecken på minst två svenska politiska sjukdomar. Dels en fallenhet för invandring utan annan integration är penningbidrag. Dels drömmen om mjukischefer som styrs av politiker och fackföreningar.
Torsten Sandström
