DN inleder nu en kampanj för det man kallar en ”upplyst värld”. Chefredaktören säger:
– Det är ett försök från vår sida att uppmärksamma värdet av fri och oberoende journalistik. Kanske mer än någonsin behövs det reportrar och fotografer som med hjälp av frågor och kameror lyser upp skeenden och gör dem mer begripliga.
Jag har inte det minsta emot upplysning. Det behövs mycket av den varan i Sverige. Men problemet i dagens mediesamhälle är att oliktänkande utestängs. Om det inte blir någon fri debatt kan ju inte åsikter mötas för att främja tankeutveckling. Världshistorien känner sannerligen till vådan av slutna tankesystem, inte bara inom Hitlers, Stalins och Maos diktaturer, utan både tidigare och efteråt under exv kristendomen och islam.
Det är därför stora filosofer efter senaste världskriget pläderat för det ”öppna samhället”. DN:s spalter är långt ifrån öppna. Journalisterna driver vänsterpolitik, genom att ständigt framhålla röda argument och kritisera blåa. L-partiet som just klarart 4%-spärren till riksdagen genom Johan Persson uppryckning hånas av DN bara för att man samtalar med SD.
Och klimatskräckens vetenskapliga opponenter stängs ute från DN. I stället jagas den L-märkta minister som driver en pragmatisk energi- och miljöpolitik. Heidi Avellan i bonnierkollegan Sydsvenskan har i e-post till mig skrivit att tidningens klimatlinje bygger på ”försiktighetsprincipen”. Skulle det vara oförsiktigt att släppa fram kritiker till FN:s ödessymfoni?
Därför är jag inte det minsta imponerad av DN:s tal om en upplyst värld. DN verkar i praktiken idag inte för upplysning (det skedde däremot i min ungdom). Det som DN och andra gammelmedier behöver är en upplyst journalistik där olika åsikter kan komma till tals. Alltså öppna spjäll! Men se det vill inte journalisternas skrå höra talas om! Det är här som skon allvarligt klämmer. Peter Wolodarski är en farlig åsiktsmånglare. Han ser det inte själv, vilket inte gör saken bättre.
Torsten Sandström
