Anti-PK-bloggen

Det är förunderligt hur blinda Stockholms universitets krets av professorer i kriminologi är. Häromdagen sablade Henrik Tham i SvD ned regeringsförlagen till en stramare kriminalpolitik under följande rubrik:

Det handlar om kriminalitet – inte terrorism

Hans angrepp riktar sig mot den nya justitieministerns tal om att klanernas våld är en form av terrorism. Thams ord publiceras samma dagar som bomber sprängs framför rader av husdörrar i Sverige! Anledningen är förstås en vilja att med hot skrämma någon. Att svenska folket oroas kraftigt är ju självklart. Rädslan sprider sig. Om inte detta är terror så säg.

Och Thams slutsats blir därför så korkad som rubriken meddelar. Det vi ser är föstås såväl kriminalitet som terrorism.

Varje samhälle har behov av ett effektivt straffsystem. Det gäller att finna en fungerande lösning mellan rehabilitering och inlåsning. Då den förra formen av många förbrytare ses som en eftergift från samhällets sida så att de kriminelle tillåts fortsätta sitt beteende återstår fängelse som den normala formen av straff för grövre brott, även om denna metod normalt inte heller förvandlar den dömde till laglydig. Men inlåsning skyddar åtminstone temporärt samhället tills vidare. Detta är bra, även om det är en dyrbar form av straff. Och några fängelsekunder kommer faktiskt på bättre tankar.

Med kriminologer av Thams och Sarneckis dignitet är det sannerligen inte underligt att svenska sossar i åratal gått vilse i kriminalpolitiken. Typiskt är att att Löfven inte ens ”såg det komma” – dvs vågen av våld. Detta visar att landets politiker och kriminologer helt enkelt gått vilse i pannkakan. Men stöd i landets gammelmedier har de. Tyvärr.

Tham påstår att den nya regeringens politik är kontraproduktiv. Men det är kriminologerna som i åratal spritt icke fungerande läror. Idag ha vi mängder av kriminella, otillräckliga fängelser, slapp inlåsning av unga och en skrämmande brottslighet. Och så blinda kriminologer förstås.

Torsten Sandström

Häromdagen skrev jag om Sydsvenskans medlidande rubrik om en person som klistrat fast sig för att stoppa en flygavgång. Idag kommer tidningen igen med ännu en hetsande rubrik i exakt samma fråga:

Pontus Bergendahl
Jag handlade i nöd inför klimathelvetet – idag åker jag i fängelse

Det finns inte minsta anledning att TVÅ GÅNGER rapportera om att straffet ska verkställas och detta i ordalag som strålar av sympati visavi förövaren. Det räcker nämligen med att slå fast att mannen ifråga dömts, vilket redan skett för länge sedan.

Det vi ser är alltså renodlad propaganda till förmån för brottslighet eller rätten att bryta mot svensk lag om man vill. I förtäckta ordalag manar tidningen med andra ord till aktivism och kriminalitet. Med samma logik har klanerna rätt att ta till våld – det är synd om killarna – de vill ju bara försörja sig och samhället har förnekat dem integration genom studier och jobb.

Det som sker visar att Sydsvenskan inte längre kan betecknas nyhets- eller faktatidning. Tidningen, som sägs av Bonniers, är ett propaganda blad. Risken för fake news blir stor. Den som läser tidningens nyhetssidor kan alltså inte vara säker på om man tar del av nyktert rapporterade faktiska skeenden av vikt eller om Sydsvenskan sprider propaganda. Är det journalisterna som ytterst ska styra tidningens innehåll?

Jag frågar därför än en gång: vem kan lita på att Sydsvenskan förhåller sig objektiv i sin rapportering? Mitt svar blir: ingen.

Torsten Sandström