Anti-PK-bloggen

Det är intressant att se hur Sveriges kung missat demokratins tåg. Hans farfars far tvingades förstå bättre och tog faktiskt lärdom. Nuvarande monark borde således sedan länge ha förstått att kvinnlig tronföljd beslutats i demokratisk ordning. That´s it! En omedelbar anpassning måste därför ske om inte republik ska införas. Så håll inne med egna politiska åsikter!

Lika trist är att se hur kungen i praktiken motverkar sin kvinnliga efterträdares jobb. Det kan ju inte vara roligt för henne att höra att jobbet i framtiden bäst utförs genom en broder, som mest verkar intressera sig för sportbilar och en brud från en såpopera. Men för kungen är traditionen viktigare är demokratin!

Som inbiten republikan finns alltid införandet av ett presidentämbetet med på min dagordningen. Givetvis inte högst upp – Sveriges strukturproblem är alltför svåra och många – men monarkin hägrar ändå för min del. Alltså ännu ett steg för en utbyggnad av svensk demokratin, dvs att nationens högsta ämbete inte längre ska ärvas.

Torsten Sandström

PS! På förekommen anledning vill jag tillägga att enbart retroaktiv strafflagstiftning är förbjuden i svensk grundlag, 2:10 Regeringsformen. DS!

I teve rapporteras under 2022 nästan alla mord som klanernas gangsters står bakom. Ofta har vi fått se tämligen intetsägande rörliga bilder från själva brottsplatsen. Men ändå kan man konstatera något viktigt rörande polisens arbete eller organisation efter det att långa blåvita plastband satts upp kring platsen där dådet begåtts och tekniker ska jobba. Massor av polisbilar och långa rader av poliser som ofta i klungor samtalar med varandra. Detta sker medan brottslingarna är på en helt annan plats.

Likaså möter man numera nästan aldrig en ensam polis på staden, såsom konstaplar förr sågs komma gående. Om poliser alltid agerar två och två måste ju antalet unikt bevakande ögon i praktiken halveras. Någon invänder kanske att det är en säkerhetsfråga att poliser alltid åker ut i flock. Men utomlands syns ibland ensamma poliser på gatorna. Polisernas ”närvaro” – som den laglydiga allmänheten uppskattar – dubbleras förstås om de ofta jobbar var för sig.

Enligt min åsikt ser vi hur svenska fackföreningar önskar att polisarbetet ska bedrivas: alltså i flock. Och detta har förstås socialdemokratin upphöjt till en norm. Dessutom har polisernas höga chefer rekryterats utifrån viljan att normalt gå facket till mötes. Sossarnas aversion mot hårda tag mot brottslingar – som betraktas som offer för samhällets orättvisor – syns därför i stora brister i polisens utrustning. Vid påskkravallerna förra året visade det sig att polisen saknade vattenkanoner, tårgas, elvapen och flera andra verksamma verktyg. Man tycktes även sakna planer för attack utan hukade bakom brinnande bilar. Men brottslingarna och sossarnas ideologer ledda av Jerzy Sarnecki var förstås nöjda.

Att svensk polis inte klarar upp våldsvågens brott beror antagligen främst på att man är dåligt organiserad. För detta svarar de högsta cheferna och de politiker som utsett dem. Antagligen behövs inte ännu en stor och tidskrävande utredning om eländets orsaker. Med nya administrativt skickliga och självständiga chefer samt sunt förnuft – dvs att tycka-synd-om-syndromet slängts i papperskorgen – kan stora reformer komma att ske. Och betala gärna poliserna bättre, men kräv att de normalt ska sluta agera i flock.

Torsten Sandström