Anti-PK-bloggen

Än en gång återkommer jag till den svenska vården och att någon form av sammanslagning eller centralisering av de 21 svenska regionerna sedan länge är nödvändig. Ett stort gäng politiker och många gånger fler byråkrater gör nämligen i huvudsak samma jobb, men i 21 olika kontorslokaler. En centralisering eller någon form av förstatligande måste därför ske.

En viktig förklaring är att de berörda politikerna inte gör sitt jobb – vilket bevisas av vårdens kostnader, bristande tillgänglighet, läkarnas få patientbesök, allt i relation till utlandet där OECD:s siffror är dystra för svensk del. Men inget händer. Väl på plats i regeringen är Ebba Busch knäpp tyst.

Att regionpolitikerna inte vill rationalisera bort sig själva är enkelt att förstå. Men deras svaga handhavande av vården i varje landsting för sig är ett uppenbart problem. Staten tvingas skjuta till miljarder varje år. Att inget sker beror på politikernas eget intresse. De vill helt enkelt inte avskaffa sig själva.

Att allt rullar på i gamla hjulspår är således ett tecken på en form av korruption. För att fortsätta på samma dåliga väg som hittills mottar politikerna ekonomisk ersättning. Att regeringen inte tycks våga ta tag i saken pekar på en allvarlig följ av sammanhållningen inom den politiska klassen. Det är många politiker som försörjs genom det elände jag nu talar om. Landstingen är P-platser för många mediokra politiker som stannat i karriären.

Torsten Sandström

Häromdagen innehöll SvD en lång artikel som rörde människans tarmflora, dvs hur bakterierna i vår matsmältningsapparat utvecklats under många tusen års lopp. Till det yttre var det förstås fråga om den vanliga rädslan för livets historiska utveckling. Greppet var nämligen ”den hotade tarmfloran”, dvs att människor från förr – nu med släktingar på avlägsna plaster – har en annan och bättre biologisk sammansättning i sitt tarmsystem. Alltså ungefär samma tema som dagens tjat om hotade biologiska arter på grund av människans framfart.

Jag pustar förstås vid läsning av sådant. Visst har människans biologi förändrats något under årtusendens lopp. Långsamt men säkert har en anpassning skett till miljöns utveckling. Tänk bara på Syd- och Nordamerikas indianer och deras katastrofala hälsa då de mötte invandrare från Europa med en annan biologi och immunitet än folken på kontinenterna på andra sidan Atlanten! Indianerna smittades och avled i mängder.

Det är därför närmast självklart att västvärldens folk idag även har en annorlunda tarmflora än våra forntida släktingar som levde under annorlunda betingelser vad gäller, föda, miljö, medicinsk behandling osv. Följden blir sannolikt att vi har svårigheter att klara av de påfrestningar som dåtidens folk och deras magar pallade för. Än sedan då? Jag hoppas nämligen att vi ska slippa återvända till deras utvecklingsstadium.

Min poäng är att många människor som skrämts av det ideliga talet om hotande arter, bristande mångfald och klimatskräck tycks vilja föra oss tillbaka till Sörgården, dvs ett samhälle av helt annat slag än dagens moderna. Troligtvis har detta drömsamhälle friskare luft, färre gifter och ett lugnare tempo än det vi lever i. Men samhället har inte alls samma välfärd, ekonomi, teknik, kultur och inte minst framåtanda än vad vi vant oss vid. Då inga får odlas eller kossor tillåts (de fiser ju CO2) i framtidens Sörgården kommer såväl kläder, mjölk och kött vara borta. Sak samma med fisken då fångster måste upphöra för att bevara mångfalden. Likt väderkvarnar gestikulerar dagens miljötalibaner efter ett återvändande till en förelegad, jobbig, kall och hungrig livsform.

Jag hoppas att den inte blir av. Inte minst på grund av att vår tarmflora inte är förberedd på den nya kosten. Jag tilltalas inte heller av den nya kulturen med skambelagda resor, igenvuxna skogar och avståndstagande från livets guldkant. Jag vill helt enkelt inte leva i talibanernas Skansen-Sverige. Nu är förvisso mina år räknade, så jag slipper lyckligtvis. Men jag tror inte att mina barn, barnbarn osv kommer att leva ett gott liv om talibanerna tillåts regera tillsammans med sossarna.

Torsten Sandström