Anti-PK-bloggen

På Lidingö finns sedan länge ett sk rysshus. Ett höghus på 8 våningar fullt med ryssar. Där bor så kallade ryska diplomater. Till vardags rader av lyxbilar med ryska skyltar. Varför så många? Måste verkligen en opålitlig, krigsförande och spionerande nation ha så många diplomater i Sverige?

Jag ser två ihåliga svar på min fråga. Dels en gammal svenska vilja att ligga lågt. Alltså ett neutralitetssyndrom som numera inte är ett godtagbart skäl. Dels en gammal vilja att att leka stormakt. Dvs en förvriden och naiv syn på Sverige som diplomatins hemland sedan Westfaliska freden 1648.

Till saken hör att huset ockuperas av Ryssland. Det ägs av ett svensk bolag, men ryssarna vägrar flytta. Är det inte hög tid att kraftig begränsa antalet ryska diplomater på svensk jord? Inte undra på spioner smyger i många buskar och skaffar sig informatörer mot Sverige och svenska företag. Och detta under pågående krig i Ukraina där Sverige ska tillse NATO:s intressen mot Putin.

Torsten Sandström

Vänsterns journalister klagar på den nya regeringen och struntar i det tomma bord Ulf Kristersson tvingas ta över från Magdalena Andersson. Rader av svåra missförhållanden och allvarliga strukturproblem lämnar sossarna helt enkelt över efter åtta år. Se bara på denna provkarta:

• Nedlagd kärnkraft som vållar elkris.

• Storskalig invandring utan integration har skapat utanförskap och dödligt våld.

• En skriande och mångårig bostadsbrist lämnar passiva sossarna över.

• Bristande underhåll av tågens banor skapar dyrbara förseningar.

• Åratal av skatteslöseri har medfört att folket i dyrtider fryser, parkerar bilen och inte får den mat som man önskar.
• Detta är alltså bara ett motbjudande smakprov.

Sveriges folk lider med andra ord efter sviterna av åtta års sossestyre. Samtidigt pläderar Sveriges till upplagan största morgontidning idag på ledarsidan för höjd skatt i Stockholm, så att pengar kan överföras till fattiga kommuner, som i flera fall (exv Malmö) redan lever över sina tillgångar. Huvudstadens politiker ska alltså fråntas den rätt som är kvar att besluta om kommunalskatten. Vips försvinner det kommunala självstyret.

Svenska medier lever med andra ord sitt eget liv vid sidan av det svenska folket. De kritiserar inte en sosseregering, men spyr galla över den borgerliga. Frågan är om man kan lita på svenska medier. Mitt svar är tyvärr nekande. Gammelmedierna axlar inte längre rollen som en tredje statsmakt. I stället politiseras det för full rulle.

Torsten Sandström