Anti-PK-bloggen

Det är ett tidens tecken att Ulrika Hyllert, ordförande för Journalistförbundet, häromdagen ges plats i SvD för en omfattande plädering för att SR/SVT ska få ännu större rättsligt svängrum att rapportera som man vill. Inte så att hon har medvind i den politiska opinionen, som nu tycks tycka tvärtom. Utan just som ett tecken på en vana att tala i egen sak. Ordföranden för journalisternas skrå måste givetvis ge sina medlemmar ett köttben.

Av Hyllerts artikel att döma råder de bästa förhållanden inom de statsfinansierade företagen SR/SVT. Folket älskar företagen. Och de rapporterar så politiskt oberoende att lagregler tycks kunna slopas. Dessutom måste företagens utbud vara brett, så att folket får den underhållning som efterfrågas. Hennes principlöshet är enorm, inga funderingar om eventuella problem med medier som staten tvingar medborgarna att finansiera.

Det sistnämnda är nämligen min utgångspunkt för kritiken av SR/SVT. Det rör sig om principer inom en demokrati. Ifall skattebetalare över huvud taget ska tvingas betala för medier de inte själva slutit avtal med, så krävs en kraftigt rättsligt kontroll. Att journalister och deras skråorganisation vill ha största frihet är begripligt. Men då många – med mig – anser att rapporteringen från SR/SVT ofta är vänstervriden måste kontrollfrågan lyftas och regleras mer noggrant. Alternativt måste tvångsfinansieringen slopas och avtalsfriheten upprätthållas.

Enligt den mening jag presenterat i flera bloggar måste Granskningsnämnden alltså få en ny utformning. Det ska inte vara som idag, dvs att en handplockad HD-domare extraknäcker som ordförande i en nämnd där journalistkåren och medieföretagen fullständigt dominerar. Nämnden ska i huvudsak bestå av domare, som i lagen ges utvidgade skyldigheter och befogenheter. Självmant – och via stickprov – ska nämnden ha rätt att granska om SR/SVT i olika sammanhang sysslar med saklig och politiskt oberoende rapportering. Dessutom bör lagen kräva att SR/SVT tvingas att själva systematisk årligen rapportera vilka åtgärder man vidtagit och hur det interna utfallet blivit.

Den pågående miljardrullningen till två företag med journalister som själva politiserar måste nämligen upphöra. Det är ju ingen mänsklig rättighet för journalister att kunna tvinga medborgare finansiera journalisternas egen yrkeskår. Men just det tycks ordförande Hyllert tycka.

Torsten Sandström

Under åtta års tid har socialdemokratin använt sin gamla modell att med försåt politiskt minera det svenska samhället. Det sker genom rader av statliga organisationer (ofta kallade ”råd”) eller särskilda statsanställda handläggare (ofta kallade nationella samordnare) som sossarna själva tillsatt så att de egna politiska åsikterna tillgodoses. På så vis får S-partiet normalt in en fot på många positioner i den svenska dagspolitiken. Det är förstås en praktisk och smidig lösning till S-partiets fördel.

Detta system får full verkan även efter ett regeringsskifte, som nu skett. Politrukerna fortsätter att arbeta för S-partiets bästa. I och med att många journalister också är åt vänsterhållet (eller politiskt naiva) så rapporteras uttalande från dessa sabotörer som de vore sanningar (och inte politiska åsikter).

Särskilt tydlig syns detta rörande det sossedominerade sk Klimatpolitiska rådet. Nästan varje dag tillåts dess ordförande Cecilia Hermansson – en verkligt trogen sosse – att i medierna döma ut den nya regeringens insatser. Detta inte i kraft hennes expertkompetens i naturvetenskapliga frågor, utan på grund av hennes politiska åsikter.

Jag menar därför att den nuvarande regeringen omgående måste göra en översyn av denna mängd politiska sabotörer. Med andra ord bör man tillsätta nya oberoende ledamöter på positioner i dessa råd eller som samordnare. Statliga organisationer och tjänstemän ska givetvis inte syssla med politiskt arbete utan med objektivt beslutsfattande. Detta är en del av Sveriges författning. Här har den nuvarande regeringen en angelägen uppgift, dvs att desarmera sabotörer. Allt för att grundlagen ska fungera väl.

Torsten Sandström