Anti-PK-bloggen

Just nu är debattens vågor höga om en föreslagen grundlagsändring i 7 kap 14 § Tryckfrihetsförordningen. För många är nog diskussion så abstrakt att man tappar andan. Men en ny paragraf föreslås, 14 a§ , med följande lydelse:

Utlandsspioneri
14 a §
Som tryckfrihetsbrott anses utlandsspioneri som innebär att någon, i annat fall än som avses i 14 §, för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett sam- arbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation.

En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant utlandsspioneri döms det till ansvar.

Den som orkar igenom den komplexa föreslagna lagtexten – och det är som antytts inte enkelt – undrar nog liksom jag vilken typ av uppgifter spioneriet egentligen tar sikte på. Det avser uppenbarligen inte inhemska svenska källor, som regleras i huvudparagrafen 14, utan sådana som kan finnas inom ett svenskt samarbete med utlandet, exv NATO eller FN. Men den föreslagna lagtextens ord omfattar genom gummiformuleringen många fler utländska samarbetsorganisationer. Omfattningen är med andra ord oklart bred vilket förstås innebär en stor osäkerhet för en debattör som önskar yppa en intressant källa.

Dessutom krävs att debattörens yppande ska vara ”ägnat att medföra allvarligt men” (skada) för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig relation. Även om de senare subjektens anges flummigt är förstås meningen att påtagligt begränsa ansvarskretsen.

En extra begränsning – eller säkerhetsventil – finns i bestämmelsens 2 st. Även om ordet ”försvarlig” ger en brottsdomare rejäl signal till återhållsamhet förblir brottet tämligen oklart beskrivet.

Alltså står vi tveklöst framför en gummiregel som föreslås intas i en svensk grundlag. I grunden ifrågasätter jag behovet av en så vittgående bestämmelse till skydd för diverse utländska organisationer. Att interna FN-dokument och liknande från EU, OECD mfl organisationer ska ges skydd i svensk grundlag är jag definitivt emot. En annan sak gäller förstås röjande av militära uppgifter inom ett svenskt försvarssamarbete med NATO och liknande organisationer. Men enligt min mening bör sådana ”utländska” hemligheter kunna regleras genom ett tillägg till 14§ (alltså inte 14a), som rör svenska objekt som ska skyddas.

En sådan förändring av 14 § är logisk och avser snarast redaktionella gränsfall. Och efter en sådan justering vill jag argumentera för att den föreslagna regeln i 14 a helt enkelt bör slopas. På så vis undanröjs en oklar och klåfingrig bestämmelse från att ges skydd i svensk grundlag.

Poängen med en konstitution är bland annat att den ska vara tydlig och inte se ut som en ihålig schweizerost. Ofullkomligheterna är redan alltför många.

Torsten Sandström

Centerpartiet har stora problem. Självförvållade förstås, efter en barnslig liberal politik som man önskat genomdriva med storebror S-partiet. Valresultatet tyder på att få sympatisörer är kvar på landsbygden – många har lämnat C under åtta års vilset flörtande med S om stadsbefolkningens diffusa intressen.

Nu ska en ny partiledare alltså väljas för C. En typiskt riggad kvoteringstrio har lanserats av valberedningen. Alltså en pamp, en invandrare och en (misslyckad) karriärkvinna. Den främsta motståndaren till Annie Lööf – Helen Lindahl – är tills vidare tyvärr detroniserad. Men uppror på landsbygden har skett förr.

Bland de föreslagna syns däremot en av de kvinnor som förstört mest skattepengar någonsin för svenska skattebetalare, Elisabeth Thand Ringqvist. Under Maud Olofssons ministertid lekte Ringqvist med statliga Vattenfalls pengar så att många miljarder gick upp i rök. Sedan har hon ganska snabbt fått sparken från en rad nya jobb. Senast från uppdraget som ordförande i börsbolaget Storskogen, som följaktligen drabbats av jättestora förluster – på grund av högriskspekulation – och därför sett aktiekursen gå mot botten.

Allt pekar således på att Centern är fel ute sedan man lämnat rollen som Bondeförbundets officiella talesman. Renodlade bondeintressen har dock odlats i samverkan med ett annat klassparti, SAP, socialdemokraternas arbetarparti. Men på sossarnas villkor, förstås.

När ”en blind leder en blind” händer det att båda faller i gropen. Detta enligt såväl mig som Matteus 15:14. I detta fall en Herrans lycka! Klasspartier har ingen framtid i svensk politik.

Torsten Sandström

Pete Seegers sång är ständigt aktuell i sossarnas Sverige. Idag låter SvD – så kallat oberoende moderat – Nalin Pekgul sprida ett budskap som helt går emot tanken om kulturell integration. Hon pläderar för att samhället ska betala operationer av invandrare som vi visa att de är sexuella oskulder inför bröllopet. Detta på grund av att privata operationer – som finns att tillgå – är alltför dyra.

Med sossarnas ambition att staten ständigt ska lägga näsan i blöt – och dessutom betala stora pengar för det – hamnar S-partiet nästan alltid fel numera. Ett av Sveriges främsta problem är bristande kulturell integration. Den syns framför allt i en omfattande vålds- och brottskultur. Något som har uppstått på grund av bristande svenska ambitioner att peka med hela handen och ta avstånd från klanernas förlegade kulturyttringar. Nu gäller det kvinnoförtryck.

Och då säger Pekgul att det offentliga Sverige – med långa köer tillvården – ska betala medicinskt onödiga operationer. Lägg märke till att Pekgul, den före detta kvinnoledare inom S-partiet, nu är sjuksköterska. Typiskt nog inom psykvården! Inte undra på att den går på knäna…

Sverige är illa ute med sossar i ledningen. Lyckligtvis är de nu bortröstade från makt över staten, men har förstås kvar en stor del av S-partiets omfattande politiska nätverk.

Så, they will never learn…

Torsten Sandström