Mordet i Visby på en oskyldig psykiater är något mycket allvarligt. Men när detta är sagt undrar jag om det verkligen är bra för samhälle och medier att ägna så stort intresse för dådet av en person som lider av svår psykisk sjukdom och som erkänt dådet? Åklagaren vill visa sig på styva linan och få det inträffade att se ut som ett ”terrorbrott”. Räcker inte beteckningen vansinnesmord? Någon större skillnad beträffande påföljd blir ju ändå inte fallet.
Det jag ifrågasätter är åklagarens envisa försök att – via samtal med landets medier – föra tala om det som i brottsbalken kallas terrorbrott. En vettvillings ord och synnerligen lösa tankar om att drabba Annie Lööf bidrar till en enligt min mening till en oönskad medial cirkus, som åklagaren borde ha undvikit. Att skeendet är en angrepp på mötena i Almedalen är långsökt och ett populistisk avepskäl.
I och med att mannen ifråga alltså erkänt och tagits på bar gärning borde det räcka med ett vanligt åtal för mord utan det mediala tumult som åklagaren har försökt locka fram genom talet om terror. Det är ju åklagarens idé att genom ordet terror förstora en vettvillings agerande. Mannens framtid i fängelse eller psykvård är ändå det mest problematiska från juridisk synpunkt. Genom att bygga upp ett scenario med en terrorist i farten – där mannens psykiska ohälsa ofta förtigits – ges gärningsmannen och hans gelikar som vill söka medial uppmärksamhet närmast en uppmuntran. Många galningar önskar som bekant bli kändisar.
Varför denna åklagaraktivism? Väntar möjligtvis åklagaren på en politisk klapp på axeln för hans påstådda samhällsengagemang?
Torsten Sandström
