Jag har flera gånger skrivit bekymrade bloggar om Riksbankens minusräntor och efterföljande uppköp av företagsobligationer (med låga räntor). Exv har flera fastighetsbolag gett ut obligationer som ingen vill ha då räntorna som bekant har stegrats på sistone. Sådana obligationer har Riksbanken köpt på sig i massor, tycks det. Det förefaller som om Riksbanken sysslat mer med hej-och-håpolitik än med god hushållning med statens ekonomi. Genom sin politik har Riksbanken bjudit in näringslivets spekulanter och på så vis skjutit aktiekurser (i exv fastighetsbolag) i höjden. Det tycks som om banken lekt med elden, som olyckligtvis också tagit fyr.
I en intervju i dagens DN säger lundaprofessorn i nationalekonomi Lars Jonung att Riksbanken ”dopat” svensk ekonomi. Han noterar:
Den ”dopade” ekonomin har lett till kraftigt stigande tillgångspriser, framför allt på fastigheter och på aktier. Men konsumentpriserna har hållits nere genom den globala konkurrensen.
Jonung menar att problemets kärna är att att Riksbanken och andra centralbanker fixerats vid sina egna inflationsmål, dvs i Riksbankens fall 2 procents inflation.
Därför menar jag att det är intressant att notera följande. Så här lyder nämligen ett pressmeddelande igår från Sveriges Riksrevision:
Riksbankens användning av tillgångsköp
Riksrevisionen förbereder en granskning av Riksbankens användning av tillgångsköp som penningpolitiskt verktyg.
Riksbanken har under perioden 2015–2021 köpt tillgångar, i form av värdepapper, i mycket stor omfattning. Vid utgången av 2021 uppgick tillgångarna till 975 miljarder kronor. Syftet har varit att stimulera inflationen, som då låg under det så kallade 2-procentsmålet. Under pandemin syftade köpen även till att stabilisera de finansiella marknaderna och trygga kreditförsörjningen. Flera aktörer har påpekat att effektiviteten i dessa åtgärder är osäker, och att köpen kan ha oönskade sidoeffekter. Riksrevisionen avser att granska om Riksbanken använt tillgångsköp i penningpolitiskt syfte på ett effektivt sätt.
På tal om ”oönskade sidoeffekter” kan det enligt min åsikt vara nyttigt att del av Riksbankens eget meddelande om en del av problematiken. Följande länk är intressant, inte bara för att den använder den skönmålande rubriken ”Riksbankens balansräkning har vuxit.” Mer rättvisande vore nog ord om att balansräkningens tillväxt avser luft, dvs ett stort lager av uppköpta och osäkra (förlustbringande?) företagsobligationer.
Såvitt jag förstår innebär detta att statens kassa riskerar att belastas med flera tiotal miljarder avseende den egna riksbankens luftaffärer. Detta vid sidan av det samhällselände som Riksbankens affärer bidragit till. Som historiskt intresserad påminns jag om oppositionella riksdagsmäns kritik av bankens skötsel under den svenska frihetstiden, exv 1746-47 och 1765-66.
Torsten Sandström
