Anti-PK-bloggen

Det gäller att granska och slå tillbaka sossarnas eländiga propagandaaffischer inför kommande val! Ofta är de formade som en spottloska i motvind. Alltså slår de snabbt.tillbaka på sossarnas maktparti!

Särskilt denna affisch som vill att du ska rösta för att samma gamla yrkespolitiker ska får fortsatt försörjning i ledningen för de svenska landstingen. Ut med politikerna. Bort med 75% av byråkraterna. Och låt sedan staten – med exv tre regionala myndigheter – samla vården i en hand. En självständig myndighet (utan sossar eller andra politiker styrelsen). Riksdagen ska naturligtvis reglera myndigheten genom lagstiftning, men inte låta den styras genom klåfingriga politiker och fackpampar.

Konkurrensutsätt sedan vårdgivarna så att vården funkar lika flinkt som många privata organisationer. På privata Capio eller Kry beställer jag snabbat tid och får besked efter några timmar. Affärer och transporter funkar som bekant även under semestertid (men inte de svenska landstingen). På så vis kan antalet anställda och lönerna för vårdpersonalen öka utan att vården blir dyrare för dig och mig. Tala om win-win!

Torsten Sandström

Rätt ska vara rätt! I gårdagens sk statsministerdebatt skåpade Ulf Kristersson formligen ut Magdalena Andersson. Han slog in det ena servesset efter det andra och Andersson såg ofta uppgiven ut. Och vad ska hon säga med en så usel politik, full med tvära kast bara veckor före valdagen.

Jag har tidigare kritiserat Kristersson för att vara tam och nästan handfallen. A alltför respektfull inför sossarna, som däremot inte tar hänsyn till någon motståndares åsikter. Men i går kväll var Kristersson verkligen på hugget. Inga trista och vänliga tirader. Utan pang på rödbetan. Och han överglänste Andersson vad gäller politiska idéer. Hon sa nästan hela tiden: jag tycker som Kristersson!

Nu anar jag en taktiskt list bakom Andersson låga profil – eller nästan fullständigt utslätade attityd. Henne rådgivare vet nämligen vilka som röstar på sossarna, dvs främst kvinnor. Och känner jag det könet rätt – vilket inte alls är säkert – så har konsensus hög prioritet. Därför ogillas en anfallande stil. Många kvinnor tror jag röstar på den svage bara för att man tycker synd om personen ifråga. Men jag hoppas verkligen att nutidens kvinnor kan skilja sak från person. Den svenska nationen har misskötts politiskt å det värsta under åtta års tid. Tänk bara på mannen Stefan Löfven, som dödligt hanterade covid och klanernas brottslighet! Så Kristersson har helt rätt. Och därför måste sossarna röstas ned!

Jag hoppas därför att mina läsare gör heroiska insatser de sista dagarna inför valet för att övertyga kvinnliga bekanta att en röst på S-partiet är en röst på fortsatt eländiga politik. Sitt inte med armarna i kors, utan ta fajten med potentiella S- och C-sympatisörer!Igår hade jag på bloggen 1.800 besök. Om alla kan värva några osäkra väljare så bidrar vi kanske till en ny regering, som i varje fall är bättre än den sittande.

Torsten Sandström

Jag ser på stan valaffischer som tyder på att centerpartisten Elisabeth Thand Ringqvist är på väg tillbaks i politiken. Det är tråkigt. Hon har nämligen kostat Sveriges skattebetalare miljarder som sakkunnig hos Maud Olofson i näringsfrågor. Flera allvarligt misslyckade affärer, som jag tidigare bloggat om. Typiskt nog har hon sedan jobbat med riskkapitalsatsningar och har sannolikt lyckats bränna ännu mer pengar här och där. Hon har nämligen ofta bytt jobb! Nyligen senast som ordförande i AB Storskogen, som i dagarna noteras all time Low för affärer helt åt snårskogen. Detta uppdrag har hon alltså också tvingats lämna.

Nu ska hon uppenbarligen frälsa Centern och i en planerad koalitionsregering med sossarna få ett jobb där hon kan fortsätta att förstöra andras pengar. Skattebetalarna är i farozonen än en gång. Huvaligen!

Så jag säger som Tage Erlander: ”Huk er gummer och gubber – nu laddar hon om”.

Alltså finns det ytterligare en anledning att hoppas på att Centern ska sänkas under 4%-spärren. Det ska till skräckpolitiker Annie Lööf och Elisabeth Thand Ringqvist för det! Och Sverige behöver sannerligen en politisk riskminimering.

Torsten Sandström