Anti-PK-bloggen

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, skriver en idag en gästledare i SvD som är läsvärd. Han jämför Sverige med Italiens svårigheter att klara maffian. Och säger att det krävs fasta tag och hårda bud mot den dödliga gängbrottsligheten.

Man kunde förstås också jämföra med maffian i USA en gång i tiden. Men då uppstår det politiskt känsliga problemet med att brottsligheten varit importerad i såväl dåtidens USA som i dagens Sverige, i och med att en utländska kultur med klaner levt kvar i båda länderna. Men denna utlandsaspekt är inte politiskt korrekt att tala om. Men det gör jag. Liksom att man i USA förr i tiden talade om brottslighet från Italien.

Slutligen är jag inte förtjust i beteckningen våldskapital, som inspirerats av den intressanta franska vänstersociologen Pierre Bourdieu. Att klanerna har resurser är ju givet, mätt i pengar, vapen och kontakter. Men själva ordet kapital tenderar att föra tanken bort från att det är människor av kött och blod som agerar kriminellt. Och dessutom riskerar vänsterns hatord kapitalism att hamna i skottgluggen. Ordet våldskapital är inte nödvändigt, utan ett traditionellt försök att blanda bort korten via snack om strukturer.

Hursomhelst är Henreksons artikel bra. Se länken nedan.

Torsten Sandström

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-09-03/a/valdskapital-ar-det-nya-guldet/1001/572453/30549795

eller

https://www.svd.se/a/MowPkm/valdskapital-ar-det-nya-guldet

DN låter Rocket man, alltså Johan Rockström, bestämma tidningens rubriker. Och då blir det förstås helt galet. DN skriar:

Det finns inget vetenskapligt stöd för de svenska klimatmålen i dag, säger Johan Rockström.

Ordagrant sägs det egentligen att svensk klimatpolitik saknar vetenskapligt stöd. Och det kan jag hålla med om. Sverige förlitar sig på IPCC, som delvis sysslar med vetenskap, delvis med politik. Uppvärmning verkar vara ett vetenskapligt faktum, däremot inte värmen omfattning och verkan över tiden. Rockström är däremot frälst för allt som IPCC skriver – alltså även det omfattande skräckscenariot om värmens verkan i tid och rum. Därför glädjer det mig att intervjun med Rockströms blivit missvisande och att tidningen faktiskt skriver att vetenskapligt stöd saknas för svensk klimatpolitik.

Det Rockström vill få fram i intervjun har egentligen inget med uppvärmningens forskningsstöd att göra. Han önskade – i sann miljöbyråkratisk anda – att staten inte bara skulle nöja sig med det ”klimatpolitiska råd” som redan inrättats. Han vill att staten dessutom ska skapa ett ”klimatvetenskapligt råd”.

Man undrar vad det rådet skulle syssla med? Att Rockström själv skulle ha en ledande ställning utgår jag från – han är ju redan svensk klimatjesus. Tanken tycks vara att vetenskapligt kolla om det klimatpolitiska rådet handlar vetenskapligt korrekt.

Enligt min mening skulle det råd som Rockström efterfrågar bli en nationell vetenskaplig nämnd vid sidan om IPCC:s internationella. Alltså någon av en nationell kyrka vid sidan av den påvekyrka som IPCC redan är. Risken är överhängande att Rockströms idé enbart innebär att ännu ett legitimerande statlig råd inrättas i syfte att tala om för folket att politikerna och IPCC har rätt vad gäller klimatets utveckling.

När det gäller klimatet påminner den svenska miljörörelsen som ett bönemöte i Maranatakyrkan under Målle Lindbergs ledning. I toppen vetenskapsmän som inte sysslar med forskning om vad som sker i atmosfären, utan med miljöpolitiska studier i samhällsvetenskaplig anda (såsom Rockström själv). På golvet talibaner som limmar fast sig på E4 mitt under stockholmsk rusningstid.

Hursomhelst är jag glad över att DN i rubriken – helt ofrivillig – säger motsatsen till vad Rockström menat. Och det man säger i rubriken blir oförmodat helt sant, dvs att svenska klimatmål saknar forskningsstöd!

Torsten Sandström

Så här skriver Emma Høen Bustos i en fet rubrik i gårdagens DN:

Det går inte att blunda för

radikaliseringen av M och KD

Rubriken är så infam att man tappar andan. Att två högerpartier börjat samtala och samarbeta så smått är väl ingen radikalisering. För övrigt kan inget att partierna anses radikala med traditionella mått mätt.

Däremot lever den politiserande vänsterkraften Bustos själv upp till en mer korrekt rubrik om svenska medier, nu särskilt den fd liberala tidningen DN:

Det går inte att blunda för radikaliseringen av svenska journalister.

Denna rubrik uttrycker en av det svenska samhället kanske största nutida problem. Det vill säga att hopar av vänsterjournalister inte kans skilja mellan fakta och deras egna politiska åsikter.

Torsten Sandström