Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Regeringen har haft åtta år på sig att sätta ned foten mot klanernas våld. Nu, knappt en månade före valet, vill man se hårdare straff mot de gängkriminella.
Hur mycket bevis behöver egentligen svenska folket för att rösta bort denna regering? Men valprognoserna tyder på att många väljare uppträder som zombies. Man tror på syndarens budskap.
Alltså ett tecken på att sossarnas samhällsbygge funkat i deras eget egoistiska perspektiv. Deras lagreglerade ritning för en närmast evig svensk maktposition har lyckats. Partiet dominerar landet och inte minst vänsterns journalister gör resten av jobbet.
I ett Europa med ett pågående blodigt ryskt anfallskrig mot Ukraina har Sveriges freds- och konfliktforskare fått det svårt. Krig går nämligen inte att avtala bort eller är ens enkla att samtala bort. Det rör sig ju om rå makt, ofta mellan en elit och ett förtryckt undre skikt. Och ondsinta krafter – som Putin och hans krets kan inte någon försöka snacka bort.
Så vad gör de akademiska fredskramarna då? I Uppsala har några tomhänta fredsivrare fattat pennan och skrivit en debattartikel i söndagens DN som skriar att:
En snabbare klimatomställning kan förhindra fler krig
Alltså ännu ett skräckreportage som andras klimatångest. Ett av de tusen som svenska medier lanserar var dag. Tanken är nu att olja och fossila bränslen är maktfaktorer som länge gett upphov till många krig. Alltså blir slutsatsen: mindre fossila bränslen innebär en fredligare värld.
Det är sant att bråk om naturresurser och andra ekonomiska tillgångar i eviga tider gett upphov till konflikter och krig. Men är det verkligen så simpelt – som man tycks tro vid skrivborden i Uppsala – att om ekonomiska incitament elimineras så uppstår fred, varefter människan träder in i härlighetens land?
Om man – som sker i Uppsala – tänker bort värdefulla materiella resurser så skulle möjligtvis en och annan konfliktanledning försvinna. Men det finns åtskilliga viktiga invändningar.
Krig har under historiens lopp orsakats även av ideologiska intressen. Mängden religiösa konflikter med blodiga följder stämmer till eftertanke. Alltså behöver inte pengar vara orsaken till strider. Putins krig i Ukraina tycks inte i första hand vara pekuniärt, utan sammanhänger med förvridna historiska och moraliska tankar påminnande om Hitlers, på hans tid. Hos människan finns med andra ord dumhet, hänsynslöshet och ondska.
Om kampen om energikällorna i klimatångestens tecken elimineras (vilken tanke att världens politiska ledare frivilligt skulle spela bort korten!) återstår ändå åtskilliga centrala förmögenhetstillgångar och marknadsandelar att strida om. Vågar jag upplysa det uppsalienska elfenbenstornets författare om att andra råvaror och immateriella tillgångar också kan ge upphov till svåra konflikter (inte minst då satsning sker på eldrift). Jag antar att svaret från Uppsala kan bli att även dessa måste elimineras.
Så vad blir kvar efter fredsforskarnas brainstorming i DN? Jo, en värld av fattigdom. Själva tanken om att främja fred genom att angripa teknisk och kommersiell utveckling är ett grundskott mot människans mångtusenåriga strävan efter ekonomisk välfärd. I dagens DN lanseras alltså en katastrofalt dåligt genomtänkt idé.
Kvar blir enbart ett uselt försök att använda klimatskräcken som verktyg för den egna disciplinens önskan efter fred. Att ämnet freds- och konfliktforskning vilar på en darrig vetenskaplig grund är uppenbart. Man får ända vara tacksam för att akademikerna från Uppsala ger oss ett tydligt bevis för detta.
