I SvD uttalar sig professor Jerzy Sarnecki och fil stud Nina Rung om det grova våldsdåden av en ung man i Skellefteå. Vad de två vill säga är svårt att förstå. De verkar förvånade över utvecklingen som inte följer skrivbordets planer.
Sarnecki menar att grovt våld är ovanlig på grund av att unga ofta är noggrant kontrollerade av vuxna i sin omgivning. Jaha, säger jag , alltså är klanernas våldskillar i förorterna överraskande ovanliga? Att de inte kontrolleras av sina föräldrar kan nog alla människor förstå.
Jag menar att analysen är naiv. Då en minoritet inom en stor skara invandrare begår fler och annorlunda våldsbrott än infödda svenskar beror det på kulturskillnader. Tillsammans blir det många brott. Klanerna bygger makt och skapar sammanhållning samt hat eller förakt mot den svenska omgivningen.
Det rör sig inte bara om fattiga som slumpvis tar till våld. Det är en form av organiserat krig mot svenska samhället. Basen är en främmande kultur och dess värderingar. Och i Sverige är det sedan länge tabu att tala om att förändra invandrarnas värderingar och tänkesätt. Utomlands försöker man bryta denna medhavda kultur för att integrera de nyinflyttade i det nya landets värderingar. I vårt land klingar den sista meningen tyvärr brutal. Som att svära i kyrkan.
Fil stud Nina Rung säger att man beräknar att vart femte barn lever i ett hem där det finns missbruk, psykisk sjukdom eller våld. Hur hon kan veta det är inte enkelt att förstå. För övrigt har väl dessa faktorer alltid funnits med i samhällsbilden, utan att det dödliga våldet bland unga tidigare skjutit i höjden! Och vad som gäller för killen i Skellefteå är ännu mer oklart. Eventuella basala problem hos den etiopiska ynglingen har sannolikt förvärrats genom fortsatt odling i sin klans kultur efter ankomsten till Sverige. Multikulturella ideal hyllas nämligen var dag i vårt land. Krav på anpassning uppfattas som sagt som tabu – närmast som rasism. Inte undra på att lärare, vårdpersonal, socialarbetare och poliser tassar omkring med skygglappar. Sverige tycks vara expert på att skapa (självförvållade) problem genom mängden ”korrekta” värderingar till vänster.
Det vi ser är alltså två kändisar med studier i kriminologi som spekulerar. För detta finns en förklaring. Kriminologin står inte på en stadig vetenskaplig grund. Våldets och brottens effekter är ytterst svåra att förklara med anspråk på vetenskapliga sanningar. Med det menar jag att kriminologer inte vet varför människor begår brott. Därför kan de inte uttala sig om hur brottslighet ska stoppas. Alla brottslingar är nämligen individer med delvis skilda bakgrunder. Men inom klanerna utvecklas en tydligare gemensam kultur för samverkan och sammanhållning i brottets tjänst. Att den leder till brutala effekter är rimligt enkel att förstå. Man behöver inte tillgripa den snyftande fattigdomsförklaring, som är kriminologernas främsta svar.
Spekulationerna innebär att kriminologerna bara gissar och att medierna tar gissningarna som uttalanden från orakel. Det är tröttsamt. Min slutsats är man inte ska låta kriminologer bestämma svensk kriminalpolitik. Egentligen bör inte heller politiker forma brott och straff (även om de har monopol på lagstiftning). Det sköts bättre av lekmän som försöker tänka kritiskt och förnuftigt.
Torsten Sandström
