Anti-PK-bloggen

Som framgått är jag kritisk till SD:s syn på demokratin. Åkesson har nämligen fram till i våras vägrat att kritisera Putin. Det säger allt. Han jämställer Putin med Macron, som inte är helylle, men ändå demokrat. Kriget i Ukraina tvingar Åkesson byta fot.

När detta är sagt gillar jag Åkessons kritik i Almedalen idag mot socialdemokratin. Han säger det som Kristersson inte säger. Nämligen att sossarna i åtta år styrt landet med Magdalena Andersson i hög position. Men att S-partiet har inte löst nationens problem. Och nu lovar man att göra det….

Nu, två månader före valet lovar alltså Magdalena Andersson att fixa allt, lyfta på alla stenar och se till att Sverige förvandlas från ett politiskt träsk till en skön oas. Alla borde inse att det inte är klokt. Bocken ska inte ännu en gång tillåtas agera trädgårdsmästare.

Varför är det stor risk att Andersson trixande går hem? Jo, det svenska folket har i åratal knarkats ned med bidrag och tomma löften. Personer med drogberoende är som bekant inte den väljarkår som fattar klokast beslut. Men det vågar få säga i vårt land. Nu är det sagt.

Sverige är nämligen en bananmonarki. Här är sjukvården närapå nedstängd under juli månad. Då har nämligen alla – enligt S-partiets förvridna tolkning – rätt till semester. Därför kan de 21 landstingen inte fixa allvarliga vårdbehov under juli. De sämsta regionerna – dvs de i socialismens Norrland där semestermånaden hålls mest helig – skickar patienter till Stockholm för akuta operationer.

Själv lämnar jag blodprov varje månad under sommaren på KRY i Osby, dvs i Skåne. KRY är ett privat företag med vanligt sunt förnuft. Därför jobbar halva personalen i juni/juli och den andra halvan i juli/augusti, precis som förstås tanken varit då semesterlagen skrivits. Och på så vis kan jag enkelt boka tid på KRY för blodprov och behöver inte åka till Lidingö där jag numera hör hemma. Fri företagsamhet ställer sunda krav och funkar därför normalt bäst.

En av orsakerna – antagligen den främsta – till att sossarna inte klarar av att sköta svensk politik är just att S sitter på två stolar: fackets krav respektive nationens behov. Egentligen sitter man i fackens knä. Då fackföreningarna alltid har tolkningsföreträde (nu inom vården) tvingas norrlänningar få akut vård i Stockholm. Medan jag, som tror på att privat vård är rätt lösning, får mina naturliga vårdbehov tillgodosedda på semesterorten utanför Osby utav det det fina vårdföretaget KRY och deras vårdpersonal.

Vad är sjukt och vad är friskt i svensk politik? Åkesson har helt rätt att Magdalena Andersson och sossarna inte är mogna uppgiften att leda landet. Under åtta år har man misslyckats, med stöd av V och Centerns Annie Lööf.

Därför propagerar jag ivrigt för att vänstern måste röstas bort i höst – tillsammans med Annie Lööf.

Torsten Sandström

LO talar idag om att VD-lönerna rakar i höjden. Och sossarna kör som vanligt sitt budskap om att privata företag inom vård och skola hotar skattebetalarna. Hur då? Jo genom att företag som vunnit offentliga kontrakt – i konkurrens med kommunala verksamheter (genom konkurrenskraftiga priser) – tillåts dela ut vinst ifall företagen går med vinst. Det offentliga får jobbet gjort till lägre pris och ofta högre kvalitet (jämfört med egen regi), medan eventuell aktieutdelning enbart rör överskottet. Det vet sossar i ledande ställning. Men kniper käft. Socialister är i princip fientlig till privata företag och deras vinster.

Sossarnas gamla ledare har en helt annan agenda. Björn Rosengren, Göran Persson, Per Nuder och Ilja Batljan gör minsann affärer för stora privata företag och tjänar massor med pengar. Den gemensamma nämnaren är att de på olika vis utnyttjar sina före detta engaemang inom S-partiet för att gynna stora bolag och inte minst sig själva. Plötsligt blir privat företagande lovligt. Att ledarna har tämligen mager kompetens att erbjuda storföretagen är uppenbart, men som dörröppnare för det privata till partikamrater landet runt kan de tjäna stora pengar. Batljan säljer just nu som svetten lackar ut de fastigheter han köpta från kommunala s-partivänner landet runt. De känner sig lurade (men får skylla sig själva och försöka förklara det för kommunernas medlemmar). I brist på kompetens kan en sossepamp agera högsta hönset på något statligt företag eller en sossestyrd Swedbank (som Persson).

Jag kan förstå att många vill tjäna pengar på affärer. Däremot godtar jag inte sossar, som tidigare förtalat den privata företagsamhetens nytta för nationen. Då rör det sig om dubbel moral. För dem är detta politiskt korrekt. Men inte för mig. Det gäller att leva som man lär. Eller att med klara ord ta avstånd från tidigare irrläror.

Torsten Sandström