Transkvinnan Lia Thomas tävlar med framgång som simmare i damklassen (hon är född som man). Medtävlarna är med alla rätt kritiska. Nu har internationella simförbundet fattat beslut om ett nytt regelverk som inkluderar transpersoner men tydliggör kvalifikationer för att ha möjlighet att tävla. Beslutet går ut på att enbart transpersoner som genomgått könskorrigering före tolv års ålder tillåts tävla med damer.
Det är en intressant lösning, som gör oss uppmärksamma på en baksida av den nya ohämmade individualismen i könsfrågor. Många politiker och läkare ställer nämligen upp på en alltför fri rätt att byta kön medicinskt i ung ålder.
Men enligt min mening måste givetvis individens egna val ställas mot andra tävlandes intressen. Fri rätt till tävlan efter könsbyte blir ett hot mot en rättvis sport i damklassen. Mäns kroppar är biologiskt annorlunda än kvinnors, som nästan alla förstår.
Men simförbundets lösning att förespråka en tidig könskorrigering (före tolv års ålder) är ändå dålig, då ett så viktigt och oåterkalleligt kroppsligt ingrepp enbart bör ske i relativt mogen ålder, så att personen verkligen fattar ett väl överlagt beslut. En gräns på tolv år lockar fram förhastade medicinska beslut.
Därför är det bättre med tävlingar enbart mellan personer med samma biologiska kön eller att alla – oavsett kön – tävlar i samma klass. Den som vill korrigera sitt kön måste tvingas att själv ta ställning och måste i så fall acceptera att inte alls tävla i damklassen under självvalt kön.
Det är möjligt att könskorrigering – medicinskt sett – inte är optimal vid mogen ålder. Men i så fall måste personen ifråga avstå från tävlande. Det är ju ingen mänsklig rättighet.
Framför allt måste samhället friskriva sig från påtryckningar om rätt till könsbyte i unga år. Verkligheten visar på att människor ångar sig. Och då riskerar samhället tvingas lägga ned flera tiotusentals kronor på om-operationer och skadestånd.
Torsten Sandström
