I grundskolan är betygsskalan sexgradig, med fem godkända (A-E) och ett icke godkänt betygssteg (F).
Idag hörde jag något av det mest korkade jag hört på länge – och det vill inte säga litet. Den som orsakade min hick-up var den socialdemokratiska skolministern, vilkens namn jag helst glömmer.
Hon hade hört att många skolelever mår dåligt och funderat över att det underkända skolbetyget, F, kunde vara orsaken. I ministerns hjärna föddes tanken att problemet kunde avhjälpas genom att slopa betyget F. Detta enligt en S-märkt uppfinnarjocke med vanlig uppfostran inom partiets skola.
Om alla godkänns – trots att de inte håller måttet- så måste lägsta betyget logiskt nog bli E. Hur kan man tro att detta sämsta betyg ska muntra upp en skoltrött ungdom, som ändå vet att hon/han inte duger?
Och hur ska de t svenska skolsystemet fungera om man förnekar kunskaper på underkänd nivå? Kommer inte gymnasierna få ändå större problem med elver som inte hänger med?
Enligt min mening är skolministerns verklighetsuppfattning fullkomligt förvrängd. Hon framstår som ett rekord på posten som skolminister under senare decennier, vilket verkligen är ett dyster besked. Genom att helt enkelt ta bort ett begrepp hon inte gillar tror hon sig kunna förändra skolans många problem. Det påminner om att förbjuda begreppets dödförklaring. Inte sjutton blir en person mer levande genom sådan pappersexercis.
Och det är just liv som måste blåsas i en svensk skola som lider sotdöden. Det gäller behovet av kunskaper. Det gäller lärarens roll som ledare av samtalet i klassrummet. Det gäller ordningen där. Och inte minst gäller det att den som anstränger sig ska få betyg på det, samtidigt som den som inte klarar av skolan och ska meddelas detta så tydligt (men skonsamt) som möjligt. En framtida arbetsgivare kanske vill se ett bevis på vad eleven inhämtat under skoltiden?
I framgångsrika skolsamhällen ställs krav och talas klartext. Men sossarnas skola strävar inte efter höga mål, utan ”att även den sämste ska anses hålla måttet”. Det sägs inte rakt ut förstås, men det är resultatet av en sjuk och feg teori. Det är nämligen fråga om en felaktig tillämpning av jämlikhetsdoktrinen, som i grunden inte är tänkt att användas för skolarbete, där alla individer deltar med olika för utsättningar. Om den ungdom som har det svårast med inhämtningen av kunskaper ständigt ska godtas får skolan ett helt felaktigt riktmärke. Dvs att noll kunskap är okej. Och att ordet okunskap – underkänt – inte får uttalas. Det påminner om de samhällen som gisslas i dystopier som 1984, Du sköna nya värld eller Kallocain, dvs böcker som speglar samhällsformer som är farliga för demokratin.
Torsten Sandström
