Anti-PK-bloggen

Jag bloggade häromdagen om en journalist på Sydsvenskan Kuprijanko, som skriver om politiska händelser kring Stortorget i Lund. Mannen är sjögalet politiserande för ett socialdemokratiskt styre. För några dagar sedan kasserade han Lunds borgerliga styre. Idag hyllar han Uppsala framför Lund. En snabbkoll visar att S-partiet styr Uppsala i en grönröd koalition. Alltså en planlagd propagandaaktion.

Jag hade inte sagt ett knäpp om detta skett i en tidning som säger sig vara för sossar eller vänsterut. Men sydsvenskan kallar sig ”oberoende liberal”. Att dagligen vinkla sina reportage så att de passar Kuprijankos privata vänsteråsikter är faktiskt rena rama sossepropagandan.

Jag är lyckligtvis inte prenumerant på Sydsvenskan. Men jag tycker att lärdomsstaden kan kräva en högre klass på journalistiken än daglig propaganda från Sydsvenskans lundaredaktion. Dessutom tycker jag att tidningen borde beteckna sig som ”socialdemokratisk”. Antalet prenumeranter skulle förmodligen minska rejält i så fall. Det är säkert därför man smyger i vänsterbuskarna kring Folktes hus, ifall man nu kan kalla Kuprijakos krumbukter för smygning. Det är ju propaganda…Rena Köpenickiaden alltså!

Torsten Sandström

Man vill inte gärna se dödsrunor som arenor för politisk åsiktsförmedling. Avskedsord bör ju rimligtvis peka ut den bortgångnes liv, personliga förtjänster och karaktär. Särskilt ogärna vill man veta av politisk hänsyn i de medier som staten tvingar medborgarna att finansiera. Men det händer förstås ändå. Såväl i auktoritära nationer som i vårt land.

Häromdagen tillkännagav SVT Rapport och Aktuellt att reportern och sedermera TV-chefen Ewonne Winblad gått ur tiden. Anledningen till att detta nämndes borde rimligen förankrats i något viktigt som hon uträttat av egen maskin. Men hör och häpna. Den insats som SVT lyfte fram var att ”hon var den förste som i TV rapporterade om Olof Palmes död”. Alltså i egenskap av nyhetsuppläsare.

Jag baxnar. Vad sjutton har mordet på Olof Palme att göra med Ewonne Winblad? Egentligen ingenting mer eller mindre än hans död har för varje svensk medborgare. En dödsannons som var menad att markera Winblads samhällsstatus framstår i stället som tragikomiskt. Egentligen blir ju effekten degraderande för den avlidne. Hennes främsta insats i dödsrunan var något som hon inte själv styrde över.

Man kan ju spekulera över varför det gick som det gick med nekrologen över Winblad i SVT. Jag kan inte befria mig från att det än en gång rör sig om ett utslag av S-partiets maktsfär över svenska medier, särskilt de ”egna”, såsom exv SVT. Liksom man talar om skeenden år 2022 efter Kristus mäter statsmedierna tiden efter det tragiska mordet på Olof Palme. Rollen som nationalhelgon framhålls med andra ord.

Någon kanske tycker att jag blåser upp en detalj som saknar politisk betydelse. Okej, men egentligen rör det sig inte om en slumpvis bagatell. Jag menar att indoktrinering givetvis kan ske genom namedropping. Genom den avlidnes koppling till en känd politiker får S-partiet ytterligare reklam. En droppe urholkar stenen, brukar det ju heta. Genom dödsrunan markeras förstås än en gång Palmes politiska betydelse enligt S-partiets syn på saken. Ett särskilt smart knep i tider av allmänna val. Om Winblad var sosse förtäljer inte historien. Men statistiskt sett talar mycket för att så var fallet. Jag tänker på frekvensen vänsteranhängare inom den svenska journalistkåren.

Torsten Sandström