Så här skriar inrikesminister Damberg idag i SvD:

Damberg: Inflationen kommer från utlandet

Visst drivs inflationen i Sverige delvis utifrån på grund av energipriser, matkostnader, transportkostnader, krigsoro mm. Men sossen Damberg nämner inte med ett ord att när drivmedel och el stiger i pris så tar svenska staten ut omkring 50% i pålägg via skatter. Det rör sig om ofantliga belopp!

Från Tyskland meddelas att Regeringen där har beslutat att sänka skatterna på energi. Syftet är att dämpa prishöjningarna och backa upp konsumenterna. Men det gör inte de alltid lika skattehungriga svenska sossarna. De nöjer sig med en liten gest på några tusenlappar och stoppar resten av skattehöjningen i statens läckande kassakista.

Att oppositionen inte krigar med sossarna om energiskatter och moms förvånar mig storligen. Det är samma gamla vanliga flathet som tyvärr kommer att medföra att sossarna förmodligen än en gång biter sig fast vid regeringsmakten efter höstens val.

Såväl sossar som opposition dansar tillsammans något som påminner om en dödsdans. Man får ett intryck att den politiska klassens intressen sätter en ram för maktspelet i höstens val. Bättre att sitta kvar vid matbordet – och hoppas på påfyllning – än att stenhårt jobba för så väl behövliga svenska reformer på åtskilliga områden.

Torsten Sandström

Den rödgröna röran i Riksdagen skämmer ut nationen. Det gäller en socialdemokrati som – trots sin minoritetsställning – med näbbar och klor kämpar för att söka få sista ordet och bestämma. Nu ska man fem över tolv lägga fram ett nytt pensionsförslag, sedan det första budet var dömt att misslyckas.

Det vi ser är en desperat kamp om att få ut ett pensionsförslag med vilka S kan köpa röster i höstens val. Förmodligen ska de nya pensionerna betalas ut veckan före valdagen. Då gäller inte längre formella regler. Sossarna har blodsmak i munnen efter många smällar under de senaste åtta åren. Därför gör man vad som helst för att ösa ut pengar till sina väljare.

”Paragrafrytteri” säger en indignerad statsminister Andersson. Ett förbluffande uttalande då det rör ett parlamentsbeslut i ett Sverige som vill kalla sig rättssamhälle. För sossarna är juridiken ett dragspel, till partiets fördel, vilket hanteringen av justitieminister Johansson så tydligt visat. Andersson hotade att avgå om Riksdagen godtog ett misstroendevotum mot honom.

Vilket elände! Därför är det hög tid för S-partiet att klippa dagissnöret och slänga in handduken. Detta efter att i minst åtta år förvandlat Riksdagen till en riskdag. Rena cirkusen! Får jag be om största möjliga tystnad….Om han levt hade Målle Lindberg varit avundsjuk i sitt frälsningstält.

Torsten Sandström

På SR P1 talar en man om hur ”vi ska få världens bästa skola”. På samma radiokanal meddelar eko-nyheterna två minuter senare att två skolor i har Malmö ställt in sina avslutning grund av hot om våld.

Detta är Sverige i ett nötskal. Politiker och medier talar om Sverige som bäst i världen och som ett föredöme för andra nationer. Samtidigt staplas nationens problem på varandra. Det vi upplever är inget annat än propaganda och självförhävelse. Sanningen är nämligen att svensk skola har stora problem och är tämligen medioker internationellt sett. Samt att våldsbrottsligheten – inte minst inom skolan – är omfattande. Skolan producerar inte tillräckligt med kunskap, men ett överföd av slapphet, oordning och även våld.

Hur ska den svenska nationen någonsin kunna lösa många av de strukturproblem som tynger samhället då den officiella synen på Sverige är så in i bänken okritisk och förvrängd? Att vänsterns politiker och journalister är blinda eller hänsynslöst okritiska är ett problem i sig. Ett annat problem är de privatägda mediernas ägares handfallenhet då de ser hur vänsterns journalister härjar i tidningarnas spalter. Man bara släpper dem lösa!

Jag tror att det svenska samhället är det mest genompolitiserade i västeuropa. I och med att så mycket står under en tät kontroll av lagar och politikermakt blir reaktionen naturligt nog att allt står väl till (motsatsen vore ju ett misslyckande). Därför måste nationen befrias från mängder av offentlig kontroll. Alltså krävs ett helt nytt skikt av politiker, som inte på livstid försörjer sig med att styra andra. Och den kontroll som kvarstår – och är nödvändig – måste vara saklig och kritisk. Sverige behöver en gigantisk frihetsreform!

Torsten Sandström