De statliga medierna SR/SVT, som i praktiken ligger under socialdemokraternas händer, för just nu en flummig pedagogisk kampanj. Många vänsterjournalister ställer villigt upp. Vänsterns ideal är basen för debatten. Nationalekonomen Jonas Vlachos kritiserar ivrigt företagsdrivna skolor utan att själv redovisa sina politiska sympatier eller varför kommunala skolor fungerar bättre. Ett viktigt tema i skoldebatten är att sänka kraven – vad gäller kunskaper och betyg. För övrigt speglar ny regler om antagningen till polisutbildningen den svenska skolmodellen: genom att sänka kompetenskraven ska fler poliser kunna utbildas.
I debatten pekas det alltså på att skolor i privat regi – sk friskolor – riskerar att ge sina elever alltför höga betyg. Såvitt jag förstår är detta den enda relevanta invändningen mot skolor i privat regi. Men i grunden finns liknande risker inom skolor i kommunal drift, låt vara att kopplingen till pengar inte är lika tydlig här. Svaga lärare i kommunala skolor vill – naturligt nog – gärna kompensera eleverna med höga betyg.
Men ingen talar om samhällets kontrollerande roll i sammanhanget. En förnuftig kontroll kan begränsa de risker jag nu talar om. En naturlig lösning är att hålla flera centrala prov. En annan är att proven rättas av annan person är elevens ordinarie lärare. Ett tredje krav är att lärarna slavisk måste följa resultaten vid de centrala proven och inte som idag ha rätt att ta hänsyn till rader av förmildrande omständigheter. Proven ska peka ut slutbetygen, såväl i kommunala som privata skolor.
Jag hör inom mig vänsterpedagogernas samlade protester. En kör av skrin till kravlöshetens lov, i stil med att elven annars är bättre än de centrala proven visar, att han/hon på provdagen haft en dålig dag, att sjukdom finns med i bilden, att eleven varit stressad osv.
Jag struntar i vänsterpedagogernas skrik. De har inte förstått pedagogikens elementa, nämligen att krav inspirerar till framgång normalt sett. Skolan ska inte ha den svagpresterande som riktmärke (särskilda stöd är lösningen). Skolan ska odla kunskap via glädje och förnuftiga kontroller. Alla som studerat – på allvar – vet att motstånd och krav medför ansträngning och ofta leder till framgång.
Det svenska grundfelet är en skola som vilar på dogmen om jämlikhet. Effekten blir normalt sänkta krav. En klok skola vilar därför på principen om differentiering. Alla behöver inte ta studentexamen eller läsa vidare på universitet och högskolor. På så vis får den svenska jämlikhetsdogmen kontraproduktiva effekter. Vi ser det i dålig studiemotivation i skolan. Vi ser det i dåligt förberedda elever som anländer till orter med högre utbildning. Vi ser det i brist på praktiska utbildningar i ett Sverige som skriar efter elektriker.
Vi ser det alltså i en galen skolpolitik. För denna bär vänsterns politiker och pedagoger ett tungt ansvar.
Torsten Sandström
