På SVT lyckas mysmannen Önnevall varje vecka intervjua en likasinnad, som framför det budskap som intervjuaren själv uppfattar som sant. I kväll en hip-hopare. Programmet heter visst ”Kultur Sverige” och bakom en sådan kuliss kan vad som helst hända. Men resultatet blir ändå alltid som Önnevall vill. Det kallas nämligen oberoende rapportering enligt den officiella svenska synen på saken.
Kultur är ett milsvitt begrepp. Så varför kan inte Önnevall intervjua vanliga människor? Sådana som är missnöjda över svensk vänsterpolitik? Eller personer som jobbar i verkstäder, gruvor eller på kontor? Några företagsledare kanske kan framföra ord som som sätter sig i halsen på Önnevall. Mannen som annars ständigt ler och håller med intervjuobjektet. Varför visar Önnevall inte minsta strävan efter politisk eller värdemässig balans?
Därför att vänstern journalister av SVT har fått ett tyst medgivande från företagets ledning att indoktrinera tittarna. Önnevall behöver inte anstränga sig. Det vänsterbudskap som han ständig framför tycker han själv är lika med sanningen. Och vänsterns politiker – inom och utanför regeringen – håller helt med Önnevall. Han gör som han vill inom det som förskönande kallas public service. Den rätta termen på det som sker är dock ”political indoctrination”.
Därför måste det som kallas ”public service” reformeras å det kraftigaste. Eller avvecklas. En rättstat kan nämligen inte ha en skattefinansierade megafoner.
Torsten Sandström
