Anti-PK-bloggen

Efter att så länge som jag kan minnas ha spelat en svensk fredsfars – med påståenden om att fridens tecken och symboler är avgörande – har Socialdemokraterna på två veckor helt bytt fot. NATO-nästa!

Det är bra. Men för bara en handfull veckors sedan talade statsminister Annika Andersson om att en svensk NATO-anslutning skulle få destabiliserande effekter för regionen. Nu gäller snart motsatsen.

Ledande sossar är därför nu upptagna med försöka sprida dimridåer över tvärvändningen till en förnuftig svensk säkerhetspolitik. Hurtiga orakel som Margot Wallström delger svenska folket – om det orkar lyssna – nyheten om att hon är på väg att stödja en svensk NATO-ansökan. Wallström som bara häromveckan gått i spetsen för vänsterns fredskramare som tror att bara några fridfulla ord på ett papper – en internationell överenskommelse – skulle stoppa en diktator som Putin från att anfalla ett fredligt folk. Han, som just nu är ansvarig för storskaliga krigsbrott i Ukraina! Wallström orerade om att NATO-kramarna pinkade på Sverige och hennes parti. Sossarnas mångåriga och urbota idealism har alltså försatt den svenska nationen i en ytterst prekärt militär situation.

Vem minns inte att orden från sossarnas sk försvarsminister – dalmasen som vägrat göra värnplikt – om att han inte skulle kunna tänka sig att vara minister i en regering som går med i NATO? Det är snart dags för honom att meddela partivännerna och svenska folket sin avgång! Det är faktiskt rena skandalen hur sossarna misskött svensk säkerhetspolitik, genom sin naiva barnatro om att Putin och andra diktatorer avser att hålla sina ord. Förvisso med viss uppbackning från ett nästan lika naivt M-parti under Reinfeldt.

Enligt min mening är det som sker en grund för regeringsskifte. Men i Sverige händer inte detta utan nederlag i val. Betongpartiet sossarna sitter kvar och styr landet med mindre än 30% stöd från nationens väljare. Att det tillåts ske med hjälp av V, L, C och Mp är en lika stor politisk skandal.

Man kan därför säga att Sverige är nation som är skadad av politiska skandaler. Svenska folket är således skandalskadat.

Torssten Sandström

Du minns kanske den biskop som på morgonradion hälsade alla yrvakna med ”God morrgon guud!” Nu ett likande budskap. Dagens Industri intervjuar nämligen idag Svenska kyrkans chef för förvaltning av dess markinnehav. Ett jättelikt fastighetskomplex på omkring 400.000 hektar. Ett av landets största innehav.

Liksom sin chef ärkebiskopen är förvaltaren indoktrinerad av nutidens heliga hållbarhetsideologi. Därför är det alltså knappast fråga om någon aktiv förvaltning han sysslar med. Han säger :”Eftersom vårt perspektiv är oändligt och vi vill ta ett ansvar för skapelsen är det självklart att sträva efter så liten påverkan som möjligt”. Di tolkar hans credo rörande kyrkans skötsel av marken så här: ”Jätteägaren vill inte röra sin skog”.

Med Guds hjälp vill förvaltaren således driva skogsbruk. Hållbarhetsnormen blir förstås en passande del av hans evangelium. Den omfattar Jordens hela klot. Den är oklar både till sin språkliga betydelse som sin vetenskapliga grund. Alltså precis som de bibliska teser som Svenska kyrkan och chefen själv hyllar.

Jag är en lycklig icke-medlem i Svenska kyrkan. Rent ekonomiskt ett klokt val, såvitt jag kan bedöma innan jag nått skärselden, med tanke medlemsavgiften höjd i relation till substansen samt organisationens flummiga syn på hur existerande förmögenhet ska skötas.

Nu kan man ju säga att kyrkans historisk bakgrund i påveväldet talar för att pengar ska rulla och att medlemmarnas ska plundras. På så vis för givetvis såväl Svenska kyrkans ärkebiskop som dess skogschef en trist tradition vidare.

Nu invänder någon kanske att skogschefen ändå låter det kalhuggas och härjas i kyrkans skogar landet runt i och med att hundratals entreprenörer släpps loss. Temat om hållbarhet blir liksom bibelns ord bara skådebröd. Alltså rena grönmålningen. Okej, men även katolska kyrkan har en tradition av att vända svart till vitt. Med tanke på alla problem måste givetvis den kristna tron på Gud visa sig hållbar genom val av rätt ord.

Däremot har det kristna budskapets anammande hos svensk publik knappast visat sig hållbart. Predikan sker för nästan tomma kyrkor. Det är bra att åtminstone folket kan visa sig kritiskt.

Torsten Sandström