Anti-PK-bloggen

I SvD intervjuas en kvinnlig dansk författare. Det handlar främst om barnafödande. Men intervjupersonen och SvD vill som vanlig bidra till den svenska indoktrineringen avseende kön. Därför avlockas författarinnan ord som leder till rubriken:

Feminism är inte ett fult ord i Sverige.

Av texten framgår givetvis att författarinnan menar att feminism nog är ett fult ord i Danmark.

Det vi ser är en del av den vardagspropaganda som vänsterjournalister bedriver i svenska medier. Meningen är att framhäva att Sverige är bäst och Danmark sämre på traditionella vänstervärderingar. Självklart rör skillanden bara mellan män från olika nationer. Kvinnor är alltså genomgående helylle.

På vilket vis danska män är sämre framgår inte riktigt klart. Men det spelar ju ingen roll. I propaganda bekymrar man sig ju i allmänhet lite om sanningen. Men det framgår att författarinnan är sambo med en svensk, som därför framstår schysst.

Så fyrkantigt förutsebart är alltsomoftast ett reportage i svenska medier. Ja, sådan är vardagsläsningen i svenska tidningar även på annandag påsk. Texten har väl legat till sig ett tag för vid behov fylla några spalter i en kommande tidning. Inte har den blivit bättre på grund av detta. Det är tröttsamt att läsa likande vinklingar dag efter dag. Särskilt i en tidning som förr haft gott rykte. Därför vill jag slutligen gärna hänga ut gärningskvinnan bakom detta vänstervinklade dåd: Annakaisa Suni heter hon.

Torsten Sandström

En del av rättsstatens begrepp är att lagen är tydlig och går att förstå av vanligt folk. När jag började studera juridik tvekade ingen om detta ideal, även om lagstiftningen på grund av samhällets utveckling blivit alltmer komplicerad.

EU, dvs en europeisk union gör idealet om läsbarhet naturligtvis än mer viktig , men i någon mån kanske mer svårt att nå på grund av 27 olika nationer.

Jag har bloggat om detta problem några gånger tidigare. Idag läser jag att den svenska Regeringen nyss lagt en proposition, 2021/22:169, som har följande rubrik:

Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

När jag försöker läsa rubriken förstår jag ingenting! Vad sjutton är återhämtning, resolution eller en central motpart? Det är bara ord som har en allmän – och alltså vag – betydelse på svenska språket. Först när jag läser vidare förstår jag att det gäller att utse Riksgäldskontoret till en resolutionsmyndighet.Och att resolution är ett särskilt förfarande för att hantera banker eller institut i kris, utan att försätta dem i konkurs. Centrala motparter är kuggarna i det system som hanterar betalningar och avveckling av finansiella instrument, exv Euroclear på värdepappersmarknaden. Slutligen avser återhämtning att undvika eller avveckla en finansiell kris.

Summa summarum tycks lagförslaget alltså gälla att utse Riksgälden till att vara behörig myndighet för att kunna ta kontroll över en krisande bank eller institut, för att vid en kris upprätthålla den finansiella stabiliteten.

Men propositionens ord är ju rena kinesiskan! Ett obegripligt språk som EU:s överstatlighet skapat, genom oskickliga politiker och jurister. Detta märkliga system kritiseras därför inte. Systemet upprätthålls av Regeringens Finansdepartement.Kejsaren hustru står som bekant över all kritik.

Man kan kanske säga att vanliga människor ändå inte förstår vad saken rör, varför lagstiftaren kan agera byråkratiskt och skriva nära nog obegripliga texter, som bara kan läsas v de invigda. Men den som godtar denna förklaring gillar med andra ord att rättsstaten nedmonteras.

Det går för övrigt att skriva en betydligt tydligare rubrik – och medföljande text – än vad som sker i propositionen . Men det struntar finansdepartementet i. Och även många andra EU-kramare förstås.

Men inte jag. Jag är rädd för att den svenska rättsstaten fått ännu en skönhetsfläck. Och vad kommer härnäst?

Torsten Sandström