Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Det finns som bekant många talesätt som beskriver en skurks förmodade bana. Vi talar ju om människor ”som haft sina fingrar i syltburken”. Här bara några smakprov.
Fallet från salongens höjd till rännstenens djup är bara ett tuppfjät.
Upp som en sol och ned som en pannkaka.
Synden straffar sig själv.
Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket.
Alla talesätten är mycket uppmuntrande i dessa svåra tider. Det gemensamma tycks vara att den som orätt tillskansar sig något måste få sitt hårda straff. Ordspråken är sannerligen sköna i tider då ryska oligarker börjar få det hett om öronen.
Man kan bara hoppas att de gamla folkliga prognoserna även gäller deras andliga ledare: Putin.
Röda megafoner är inte statens uppgift. Wikimedia.
I en blogg häromdagen anförde jag att landets journalisthögskolor borde läggas ned eller förvägras statsbidrag. Detta med anledning av att jag liknar dem med hajburar i socialdemokratins tjänst. Offentligt finansierad utbildning av journalister medför nämligen en risk för statlig indoktrinering av medborgarna via nationens medier. Nedslående mätningar visar också att min profetia besannas. Omkring 70% av landets journalistkår röstar åt vänster. Det vore väl konstigt om detta inte avspeglas i deras rapportering. Enligt min åsikt – som livlig följare av Sveriges medier – är vänsterrapporteringen ett faktum. Men undantag finns förstås.
Någon kanske irriteras av min propå om nedläggning. Och pekar med galla på att jag med samma logik borde förespråka en nedläggning av landets juristutbildningar. Men denna liknelse haltar betänkligt.
Juristutbildning går ut på att frammana lagenligt beslutsfattande i tvister av privat och offentlig natur. Därför skolas unga jurister i att tolka lagen efter dess bokstav och officiella motiv. Det innebär ingen fördel för en domare, åklagare eller advokat att tala blomsterspråk eller att framföra egna politiska åsikter om lagens tolkning i strid mot publika källor. Jag menar att landets juristkår till allra största delen fungerar som tänkt. Olyckliga undantag finns tyvärr. Dessa kan ringas in som varande byråkrater i regeringens klor respektive slarvrar eller klantskallar.
Jag menar därför att juristutbildningens ideal faktiskt i huvudsak borde kunna gälla vid skolning journalister. Primärt gäller det att återge sociala fakta sakligt och korrekt. För detta bör universitetens olika generella utbildningar vara väl anpassade och tillräckliga för mediernas behov av personal. Så rekryterades journalister ofta förr. På universiteten lärs objektiva kunskaper normalt ut, utan vare sig vinkling åt vänster eller höger. Min åsikt är att landets journalistskolor i hög grad sysselsätter vänsterlärare och att kursplanerna har vänsterinriktning, dvs ett abnormt fokus på politik, mänskliga rättigheter och liknande social dynamit. Den svenska regeringsformen, juridiken och statsvetenskapen är bara en skugga.
Sekundär kompetens att flinkt knåda ihop medialt bra texter kan också skaffas vid universitetens generella kurser. Här skrivs som bekant uppsatser. Speciell erfarenhet att redigera och sätta rubriker kan ungdomar gott och väl lära sig i framtiden på arbetslivets redaktioner. Så funkade det som bekant förr – innan socialdemokratin skapat särskilda skolor för journalister. Och skrivkonsten var minsann inte lägre då – antagligen tvärtom.
Tertiär förmåga att behärska svenska språket kan de allra flesta lära sig utan annan skolning än att läsa och själv träna framför datorn. Verkligheten visar enligt min mening inte att nutidens journalister är några hejare på att skriva skönt, dvs tydligt och medryckande. Tvärtom använder alltför många av dessa vänstergängade ett alltför personligt val av ord och ämnen. De fungerar delvis som krönikörer, dvs sysslar med en politisk och social åsiktsförmedling. Skillnaden mot den traditionella krönikören är tyvärr att journalisten av idag framhäver sin egen person och inte en central sak- eller samhällsfråga av allmän karaktör. Många mediala krönikörer tror sig – enligt min uppfattning – syssla med skönlitteratur. Och för detta finns ingen annan skolning än medfödd skicklighet, träning och erfarenhet.
Så väck med journalistutbildning i statens regi. Risken är alltför stor att politiska språkrör utbildas. Staten ska hålla fingrarna borta från den tredje statsmakt, som förväntas kontrollera regering och byråkrati. Risken är att megafoner för politiska partier utbildas. Juristutbildning går som framgått ut på att lagens ord och anda ska främjas. Däremot är politisk propaganda dödskallemärkt inom rättsstaten, låt vara att enstaka domare och åklagare är olyckliga undantag.
Två sektledare som också går i FN:s spår….Bild:Wikimedia.
DN skriar den 4/5:
FN:s klimatrapport: Vi har bara åtta år på oss att nå 1,5 gradersmålet
SvD instämmer samma dag:
Det är nu eller aldrig
Och i SvD av idag utropas:
FN:s klimatpanel: ”Nu eller aldrig”
Vad säger dessa skräckrubriker? Jo, framför allt att FN och klimatpanelen politiserar. Tidpunkten för krisen varierar från idag till först inom åtta år. Vilken trovärdighet har skräckrapporter med sådan timing? Om inte katastrofen inträffar i morgon dag eller inom en månad så har man ju bedömt situationen fel. Det inser förstås även byråkraterna inom FN och IPCC. Men man bryr sig inte. Det gäller att med politiska medel – skräck, hugg och slag – skrämma världens medborgare för att sluta upp bakom FN. Gissa vilken partifärg FN-chefen har? Ingen svår fråga. Sosse förstås (fd premiärminister i Portugal).
Många hundra gånger i världshistorien har ledare för olika sekter förutspått jorden eller universums undergång? Dagens för kaos har utpekats och inväntats. Men inte har något hänt! Nu agerar FN med samma trosvissa desperation. Ifall kaos inte inträffar under året pga CO2 – vilket är närmast 100% säkert – kommer FN och och alla miljökramare förstås att slå sig för bröstet och säga: titta, vår kamp visar sig ändå ge vissa resultat. Vi ville ju så väl!
En sista lärdom är att den som ropar på vargen alltför många gånger till sist får människor att tröttna på budskapet. Själv är jag redan urless…När jag lyssnar på SVT klimatorakel Bjerström – som jag själv tvingas betala avgift för – blir jag riktigt trött. En flygskammare som åker jordklotet runt och predikar CO2-skräck.
…om nättidningen Fria tider får som den vill och vinner framgång. Tidningen representerar utbrytare högerut från SD. Igår försvarade Fria tider inte bara Putin mot fakta från Ukraina som pekar på krigsbrott. Dessutom hyllade Fria tider Orban i Ungern.
På så vis kan man säga att Fria tider stänker skit på sig själva förstås. Tyvärr också i någon mån på SD, som förväntas stöda en eventuell borgerlig regering efter höstens val. Detta i och med att Åkesson för något år sedan vägrade att välja mellan Macron och Putin. Även om den förre inte är min favorit, så är Putin en diktator. Det har varit känt långt innan Åkesson ”passade” och vägrade att välja Macron, som svar på frågan han fått.
Till skitstänket hör också SD-ledamot i riksdagen – Roger Richthoffs – devota skriverier om Putin. Att ha Richthof senare uteslöts ur SD var självklart – annars hade SD raskt förvandlats till en liten sekt.
Vi ser alltså hur auktoritära politiska krafter är på tillväxt. Putin, Xi Jinping, Trump, Orban mfl är på marsch mot demokratin som styrelseform. Det är oroande, låt vara att det politiska etablissemanget bär sitt ansvar genom svag politiska ledning, även den faktiskt emellanåt kontrademokratisk.
Enligt min mening har socialdemokratin vissa auktoritära drag åt vänsterhållet. Givetvis inte alls i klass med de herrar jag nyss nämnt! Sossarna bygger sitt eget betongsamhälle. Därför är det angeläget att Sverige skaffar sig en handlingskraftig borgerlig regering i höstens val. En regering som vill utvidga demokratin, inte begränsa den. Angeläget vore några steg mot ett mer direkt demokratisk styre. Val på person framför val på parti. Möjlighet till folkomröstning om lagförslag ifall en stor grupp medborgare begär det. Och ett tydligt slut på S-partiets korporativa bygge, via lagstöd åt sina egna organisationer och S-märkta byråkrater på statliga myndigheter.
Den svenska politiska klassen måste visa tänderna mot antidemokraterna. Det gäller för eliten att inför folket manifestera oro över politikerförakt som grasserar. En ringaktning som visst fog för sig. Nationens politiker måste visa att man vill gå kritikerna till mötes – inte bara fortsätta med att öka klyftan till de trötta väljarna.
