På min blogg har jag många gånger kritiserat den sk Folkhälsomyndigheten för dess hantering av covid under framför allt den första fasen. Inga snabba krisdirektiv till äldrevården. Inga munskyddskrav. Ingen organiserad samverkan med universitetens eller grannländernas experter. Myndigheten har agerat självtillräckligt under skydd av en inkompetent Regering. Sådan är sanningen, faktiskt. Ett ganska vanligt skeende i de statliga myndigheternas förlovade land. Ett tecken på en dåligt fungera de svensk demokrati.
Redan har förre generaldirektören Carlsson – Ole-dolyckan – tvingats sluta med ålderns rätt. Och i dagarna sparkas Tegnell till WHO i Genève. Ännu ett utslag av den svenska modellen. Här utkrävs inget ansvar. I stället ges personer som brustit i sina åligganden golden handshakes. Och tilldelas glassiga – och diffusa – arbetsuppgifter inom en internationella organisation som Sverige pubar in pengar i. ”Alltid detta S-parti”, för att travestera Ture Sventons syn på ett annat olyckligt fenomen, Ville Vessla.
Sverige vill som bekant kalla sig en rättsstat. Sossarna ser sig själva som Guds gåva till mänskligheten. En bild som man under årtionden tyvärr inplanterat hos nästan 1/3-del av väljarkåren (plus vissa partier som inte säger sig vara socialistiska). Det är tyvärr falsk varubeteckning. Men logiskt nog är det vad som händer efter snart hundra år av S-makt.
Torsten Sandström
