Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Så här annonserar Svenska kyrkan efter medlemmar. Logiken i budskapet är frappant: Fred är vägen till fred. Orden kommer från en teologiprofessor i Lund som dessutom varit överstepräst i Uppsala.
Förmodligen var judarnas motsvarighet för 2000 år sedan, Kajafas, ett starkare kort intellektuellt sett. Liksom Jönsonligans ledare hade han åtminstone en logisk plan för att bevara friden i Jerusalem…
Den kristna kyrkans fredsbevarande insatser imponerar verkligen inte. Särskilt inte i historiens ljus. Förklaringen är just en tro, dvs ord och åter ord, som saknar en förnuftig förankring.
I dessa tider av krig förmedlar teve bilder om en viktig politisk skillnad. President Biden – i all sin skröplighet – talar med folket och svara på frågor. Han säger något nära sanningen – och förklarar sig – dvs att Putin är en krigsförbrytare.
I Ryssland isolerar sig Putin i Kreml. Han talar inte med folket, frånsett kanske nyligen vid ett massmöte i sämsta hitlerstil. Han meddelar främst besked genom bandade tillrättalagda uttalanden. Emellanåt visar han upp sig på teve tillsammans med sitt hov. Det sitter på behörigt avstånd och säger framför kameran exakt vad diktatorn beordrat. Hela Putins apparat visar upp den djupt allvarliga bilden av Stalintidens diktatur. Förvisso något kosmetisk tillrättalagd. Men lika allvarlig för folkets frihet. En regim som bara känner våldets budskap, inte öppenhet, konkurrens eller god vilja till samförstånd och goda affärer. I allt sin brutalitet en lektion i bristen på demokrati.
Det vi ser är en levande bild av skillanden mellan demokrati och diktatur. Den bör få SD:s ledare att rodna och skämmas. För inte så länge sedan vägrade Jimmy Åkesson i teve att svara på frågan vem hann föredrog utav Putin och Macron. Jag får kalla kårar efter ryggraden.
Man må vara kritisk till den demokratiska utvecklingen i USA. Det största problemet, Donald Trump och hans rörelse, drabbas gott nog just nu av motvind, dvs en nordanvind via kontakter med Putins läger. Det är bra. Helhetsbilden av amerikansk demokrati är trots allt handfast lärorik och uppmuntrande. Än så länge.
