En blå-gul politisk röra odlas i Bryssel.

För mig är meddelandet om EU:s beslut om könskvotering i noterade svenska aktiebolags styrelser inte någon ögonöppnare. Jag visste det redan, kan man säga. EU utvecklas nämligen under fransk ledning alltmer i planekonomisk riktning: förbud, skatter och bidrag. Det började så smått och försiktigt. Nu styrs Europa nära nog av B-lagspolitiker som sänts från medlemsnationerna till Bryssel. Det kan inte sluta väl.

Vi står inför en ekonomi som skådar sin egen navel och vill eliminera tuff utländsk konkurrens på en fri marknad. Fria företag och aktieägare blir då ett hinder. Politik är ledstjärnan, tror politiker och byråkrater i Bryssel. Där sliter man i spakarna och pekar ut färdvägen för Europas företag. Hej och hå! Alltså steg i riktningen mot en sluten hushållning, där interna politiska val är viktigare än medlemsnationernas vilja att själv låta företagen konkurrera på en öppen marknad.

Varför ska elitens kvinnors förhoppningar om att bestämma över noterade bolag gå till mötes? Det avgörande är att låta fria företag själva forma hur företag effektivast ska styras. I stället ser vi för var dag mer och mer politik från EU.

Det är tungt att se hur unionen utvecklas från en organisation för marknadskonkurrens till ett system för en EU-planerad hushållning. Vad har EU och dess byråkrati för trumfkort att erbjuda? Inga. Bara en betongorganisations stelhet och naiva planer. Under hållbarhetens mantra tror sig EU bli en vinnare. I stället ser vi hur politiska robotar och byråkrater styr bort från marknadsfriheten gyllene regel.

EU domineras som alla vet av politiker och deras beslut. Detta är precis motsatsen till vad som behövs för ekonomisk utveckling. Man trodde att 1800-talet lärt oss läxan att skråordningar och näringsreglering utgör hinder för kommersiell framgång. Alltså idén om färre regler och mer frihet och självbestämmande för de företagsamma. Men inte. Vi ser än en gång hur inskränkta eliter vill bygga nya murar i tron att man på så vis ska främja handel och utveckling. I själva verket händer motsatsen. Politikerna leder Europa vilse. Och hjälper på så vis världsdelens konkurrenter att via effektivare ring bli vinnare. Som sagt, framtiden är inte ljus.

Torsten Sandström