Anti-PK-bloggen

Det är förvisso valår och tider för fett valfläsk. Men sossarna tvingas nu till delvis nya politiska grepp för att behålla sitt högskattesamhälle, nämligen statsbidrag pga av alltför hög skatt.

Skämt åsido. Det är ingen allvarligt menad förändring hos S-partiet. Den är högts temporär. Men det visar på att nationen Sverige har hamnat vid vägs ände vad gäller skattepolitiken.

Höga elpriser och dyra drivmedel beror till omkring 50% av alltför hög statlig skatt. Så en sänkt skatt är den enda direktverkande lösningen. Alltså lägre priser direkt vid leveransen av el och diesel/bensin. Varför vill inte S vara med om detta?

Svaret är enkelt. För det första vill man inte alls minska skatterna, som ju drar inte mycket mer till statskassan än de små bidrag som sossetomtar i sin ”godhet” gärna vill skylta med. För det andra vill man inför höstens val förstås framstå som alla goda gåvors givare. Alltså det vanliga röstköpen, som S-partiet specialiserat sig på.

Nu är det hög tid för oppositionen att ta ställning mot sossesystemet med höga skatter för den miljon svenskar som betalar statlig inkomstskatt i kombination med gåvor till de grupper som förväntas rösta på sossarna pga deras bidragspolitik. Frågan är varför hårt arbetande skattebetalare ska tvingas försörja potentiella sosseväljare, som ofta inte arbetar alls. Tyvärr verkar oppositionens partier ovilliga att diskutera ändringar i skattesystemet, där en reform av bostadsbeskattningen sedan länge är nödvändig. Här är tystnaden från M, SD, C, L och KD talande. För att inte säga skriande.

Jag är för en förnuftig välfärdspolitik. Men emot socialdemokratisk felfärdspolitik.

Torsten Sandström

PS! Den sk reduktionsplikten kan sossarna dessutom stoppa upp någonstans. Skogsråvaror i tanken är mycket dyrare än bensin/diesel, men ger lika mycket CO2 i utsläpp. Dessutom ger de sämre effekt (verkningsgrad). Reduktionsplikt = center-politik, dvs ett sätt att göra landets bönder glada samt lugna ned konstant skriande klimatalarmister. DS

Nu har vänsterns naiva och farliga syn på militärt försvar invaderat DN, Sveriges största tidning, trots att tidningen de senaste dagarna haft flera ledare med tuff kritik mot Putins Ryssland.

Som vanligt är det en av de egna vänsterjournalisterna, Katrine Marcal, som utropar:

Katrine Marçal: Att strypa den ryska ekonomin är en farlig strategi

Tanken är att hårda bud kan få oöverskådligt allvarliga konsekvenser.

Det hela tycks falla tillbaks på socialdemokratins grundinställning. Dvs att krig och kärnkraft måste förbjudas via avtal. På så vis tror man att folkrättsliga kontrakt ska stoppa diktatorer i stil med Hitler och Putin. Trots att alla vet att sådana herrar struntar i folkrätten.

Kärnkraften är ett faktum, vad man än tycker. Den är för övrigt god vid framställning av grön el. Men själva sosseidén om avtalade förbud är en lösning som bara spelar diktatorer i händerna. Det inser förstås inte idealister som Margot Wallström, dagens sosseregering eller Katrine Marcal. En enögd Marcal ser bara halva problematiken, dvs att sanktioner kan göra Putins Ryssland farligare, vilket förstås är sant. Tidningens bild på Marcal illustrerar för övrigt hur skiträdd hon är. Men det vikigaste är hon förstås blind för. Nämligen att det verkligen är livsfarligt att låta Putin hållas efter bara verbal kritik.

Putin är ett allvarligt hot mot världsfreden. Frågan är om inte Marcal och DN agerar femtekolonnare genom att spela Putin i händerna. Naiviteten är fullständig om man inte förstår att Putin bara förstår hårda bud.

Torsten Sandström