Under nästan hundra år har Socialdemokraterna apterat den svenska statsapparaten med rader av sina förtrogna. Tusen och åter tusen lojala sossar har i stat och kommun fått jobb som går ut på att kontrollera, styra och framfört allt dela ut bidrag. Centrala kuggar i maskineriet har var S-partiets egna satelliter, i stil med LO, Hyresgästerna, ABF, COOP med fleras inflätning i den korporativa svenska statsapparaten. Allt har byggts efter en stor röd ritning samt under en enorm utvidgning av den svenska byråkratin, som förmodligen blivit störst i Europa per antalet medborgare mätt. Alltså några hundra tusen personer som gjorts beroende av den svenska modell som sossarna medvetet i åratal byggt upp. Bara genom att ta jobben ifrån mängder av dessa kollaboratörer öppnas dörren till det nya Sverige.
Jag skriver detta med tanke på Moderaternas och den övriga oppositionens frånvaro av beredskap om vad som behövs i vårt land, som går till val i höst. Inte hör jag ett knyst om hotet från det korporativa Sverige. Inte hör jag något om S-strategin att bygga lojalitet mellan det egna partiet och centrala myndigheter. Inte hör jag något om behovet att städa upp i myndigheternas Sverige för att lokalisera strukturer som S-partiet apterat samt för att spara de stora skattepengar som föder dem.
Min bild är att Moderaterna i huvudsak accepterat sossarnas bild av hur Sverige ska styras. Idealet tyck vara sossepolitik light. Därför talar det mesta för att ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att lösa nationens stora strukturproblem heller denna gång. En ny regering kommer i grunden att fortsätta i S-partiets fotspår, särskilt som Centern och SD delar många av sossarnas politiska värderingar. Alltså kvar vid det gamla eller the easiest way out of it.
Om inte Moderaterna talar klarspråk om vad en förnyelse av Sverige betyder för den gigantiska stoppkloss i betong som S-partiet byggt upp under snart ett sekel talar allt för att vi – vid en valförlust för S – ändå kommer att få se ytterligare fyra år med sossepolitik. Kristersson gör alltså som Reinfeldt. Det är uppenbart att S-partiets haft stor framgång med att få oppositionen att tänka som normala sossar. Vänstern har verkligen utnyttjat sin makt att forma det politiska samtalet i Sverige.
Detta är min allvarliga bild av hur stämningsläget är inom den svenska politiska klassen. Detta trots att stora författare skrivit realistiska skräckskildringar om hur socialism och kommunism fungerar.
Jag ryser.
Torsten Sandström
