Anti-PK-bloggen

I Sverige jagas med all rätt folk som sysslar med kriminell penningtvätt. Även lagliga svenskar utsätts därmed för trist kontroll.

Men hur agerar EU, som nästan alla svenska partier hyllar? Okej att man har regler om krav på rättsstatlighet, som gör att läskiga politiker från Ungern, Polen mfl medlemsländer går miste om miljardbidrag från Bryssel. Det är bra om man fortsätter värna demokratin. Men jag har mina tvivel.

Samtidigt är korruptionen inom EU:s olika myndigheter svår. Och än större belopp försnillas genom EU-bidrag till medlemsnationer som ser organisationen som en mjölkkossa. Slöseriet med EU:s medel är storskaligt.

Värst är dock det system som flera medlemsstater använder då de säljer pass till oligarker från exv Ryssland. Genom att betala X miljoner till den främmande staten köps med andra ord ett medborgarskap och rätt till den av EU hyllade friheten att röra sig inom unionens medlemsstater.

Jag har nyligen bloggat om detta elände. Cypern, Malta, Grekland och Bulgarien är exempel på medlemmar som säljer frikort åt skurkar. Det må vara sant att EU-institutionerna inte kan stoppa passförsäljningen, eftersom frågor som rör medborgarskap beslutas av varje EU-land. Men hallå! Ett EU som övertolkar sin grundförordning då man önskar ta upp miljardlån som sedan ska ges i gåvor till fattiga medlemmar – och i framtiden amorteras enbart av vissa medlemmar (exv Sverige) – måste även kunna visa muskler och sätta stopp för ett uppenbart missbruk av principen om den fria rörligheten.

Ett långvarigt missbruk som medför att gangsters kan köpa sig tillträde till unionen och Europas demokratier¨. Min respekt för slarvbygget EU är minimal.

För övrigt på flera goda grunder än den som jag nu bloggar om.

Torsten Sandström

Är det någon som minns sossepolitikern Björn Rosengren? Jag gör det, ty jag strävar eter stenkoll på dubbelmoralister. Alltså de som ständigt säger en sak och gör en helt annan. Rosengren är alltså mannen som, i rollen som chef för kvinnofacket TCO, lät bjuda sina gäster på porrklubb. Eller mannen som i rollen som minister privatiserade Telia och sedan tog jobb hos konkurrenten Kinnevik, med uppgift att agera dörröppnare åt bolaget till den offentliga sektorn.

Klart är att han – liksom läromästaren Göran Persson – tjänat miljoner på sitt politiska liv till vänster (med rader av högerprassel). Nu har han som finansiär – inte som rockvaktmästare – tyvärr tagit över den fina gamla krogen ”Eriks bakficka”. Följaktligen har matstället typiskt nog döpts om till ”Kasten”, vilket naturligt nog signalerar klasskillnader. Vilken kast eller kastmärke som avses är delvis oklart, men givetvis tänks en röd prick i pannan. Vidare blir nog maten svårsmält av tidningarnas kritiska matrecensioner att döma. Det kan jag förstå om menyn innehåller valfläsk med rödtjut. Vad sägs om en seg underkastbiff i skuren sveksås. Eller oljat sosseflin med brödsmulor.

Tycker någon att jag tar i? Förvisso är själslig lyteskomik tabu. Och skadeglädje brukar anses ofint. Men när det gäller dubbelmoralister är det i min värld helt okej. Personer från den politiska klassen som livet igenom signalerar motsatta värderingar måste behandlas omilt.

Torsten Sandström