Vad sägs om denna rövarhistoria som berättas i DN:
Konstnären Jens Haaning fick låna en halv miljon av ett museum i Ålborg till ett nytt konstverk. Han tog i stället pengarna och ställde ut två tomma ramar med helvitt innehåll. Han säger att pengarna aldrig kommer betalas tillbaka.
Nu undrar jag om detta är fair play eller ett bedrägeri i lagens bemärkelse?
Jag påminner om bilden ovan, som jag nyligen lanserat på min blogg samband med ett kritsikt kulturinlägg. Med tanke på mina skriverier om den nutida konstens död, dvs ett konstbegrepp som öht inte ställer minsta krav på bild eller form, blir det en knivig uppgift att ta ställning till min fråga om Haanings aktion är konst eller brott. Förmodligen har beställaren haft fog för att vänta sig något annat än två tomma dukar. Men å andra sidan är Haanings åtgärd en form av happening som med råge tycks uppfylla nutida konstbegrepp.
Jag skrattar stort i väntan på att få veta mer om vad avtalet mellan ”konstnären” och betsällare innehåller. Haaning skrattar förstås hela vägen till banken.
Torsten Sandström
