Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Följ gärna den upplysningskampanj som Klimatrealisterna bedriver på den fina sajten Klimatupplysningen.se.
Detta är plattformens motto:
Klimatrealisterna Klimathotet oroar allmänheten mer än terrorism och finanskris. Samtidigt används det som argument för en total omställning av energisystem och industrisamhälle som nu har satts igång.
EU med Sverige i täten, dels direkt och dels genom FN:s Klimatpanel, utgör den globalt pådrivande kraften i denna process som också drivs på av vindkraftsindustrin och miljöorganisationer.
Klimathotet har blivit en sanning som inte får ifrågasättas. Vårt syfte är att bredda debatten.
Anderssons skolpolitik – ett naket elände, som hon medverkat till att skapa, men inte själv ser
S-partiet är ett självspelande piano, som varvar slitna låtar i moll och dur. Idag säger statsministern på en presskonferens: ”Vi måste göra upp med marknadsskolan och dess avarter”. Därför vill hon minska anslagen till privata skolor. Alltså till dem som många studiesugna elever vänder sig till då de kommunala skolorna spårar ut.
Jag menar att huvudproblemet i skolfrågan inte alls är ägarformen, låt vara att privata skolor efterfrågas då de kommunala misslyckats på vissa håll. Problemet rör i grunden inte heller resurser. Den svenska skolans kris är av politisk natur. I åratal har svenska politiker och fackföreningar sysslat med en lekstuga i skolfrågor. Genom en svällande och ständigt ändrad regelmängd har skolan körts i botten. Jämlikhet har varit politikernas mantra, kunskaper en bifråga. Frihet för eleven i klassrummet är en annan dogm, som trumfat över ordning, krav och betyg på det vis framgångsrika nationer valt. Centrala prov som är nödvändiga för betygsrättvisa har trappats ned och lärarna har enkelt kunnat bortse från provens utfall. Det är inte klokt vilket elände politikerna skapat genom sina planer. Pedagoger och fackföreningar har fått som de velat. Bingo ropar de på Anderssons tivoli.
Det vi ser är genompolitiserad skola, som just av denna anledning inte fungerar väl på många ställen i landet. Att en miljon personer de senaste tio åren har invandrat till landet med tillstånd från S-partiet och den fd Alliansen har givetvis bidragit till det svenska skoleländet. Problemen är med andra ord självförvållade.
Det vill givetvis inte statsminister Andersson se. Och då skäller hon på de privata skolor som normalt fungerar bättre. Vinstutdelning från skolor som är vinnare i konkurrensen presenteras som ett rött skynke i valrörelsen. Precis som de kommunala därför skulle bli bättre. Flera av dessa är som svarta hål, som trots mängder av pengar inte klarar av att anordna rejäla studier i lugn och ro.
Att Andersson skolor inte fungerar på grund av sossarnas politiska välde är klart. Varje barn ser att kejsarinnan är naken. Men inte Andersson själv där hon struttar till fanfarer och klingande spel.
