”Om en blind leder en blind så faller båda i gropen” brukar man ibland säga. Detta a propå statsminister Magdalena Andersson, som enligt SvD den 22/1 säger följande:
EU kommer att svara ”snabbt och tydligt” om Ryssland agerar i Ukraina, säger Magdalena Andersson (S) i en intervju med SvD. Inrikespolitiskt ligger fokus på skolan. Enligt statsministern driver skolsystemet segregation – en grogrund för gängkriminalitet.
I två av samtiden viktigast frågor hamnar Andersson enligt min mening i gropen och riskerar dessutom Sveriges framtid. Vad gäller Ukraina deltar Andersson i den franska presidenten Macrons linje att EU ska driva sin egen linje mot Ryssland. Alltså en annan politik än den som USA och NATO har på agendan. Innebörden är självfallet splittring på västsidan. Detta har Frankrike sysslat med i minst hundra år och Macron verkar tro att han är nutidens Napoleon. Värst är att Putin får som han vill just nu. Han söker först och främst splittring med syfte att han och Ryssland ska framstå som starka aktörer. Alltså spelar Andersson Putin i händerna. Det är egentligen häpnadsväckande. Mina tankar går till München 1938 och Hitlers lek med Europas fredsälskare.
I samma andetag påstår Andersson att det svenska skolsystemet driver segregation. Antagligen menar hon att friskolorna – vilka studieintresserade barn och föräldrar väljer för att undvika oordningen i flera av de kommunala – medför att de invandrande klanernas ungdomar stängs ute och därför tar till dödligt våld i ren desperation. Hennes tanke saknar totalt förankring i verkligheten. Ett i periferin möjligt bidragande fenomen upphöjs till huvudförklaringen. Det är ju hennes partis – och Alliansens – misslyckaden som är huvudorsaken till dagens segregation. Så fungerar alltså en vänsterindoktrinerad partiledares hjärna ett halvår innan förestående val.
Alla sansade bedömare inser att utanförskapet och det kriminella våldet sammanhänger med en misslyckad integrationspolitk, som sossarna bär huvudansvaret för. En miljon nyanlända på tio år utan att jobb, bostäder eller skolberedskap är på plats skapar givetvis största oreda. Om bara 1-2 procent av de nyanlända ägnar sig åt kriminalitet blir resultaten ändå allvarliga. Det går nämligen inte att ställa om ett med svenska mått gigantiskt flöde av människor från klanernas samhälle till jobb och studier i det moderna Sverige. Brist på utbildning, förankring i främmande språk och boenden i getton är den enkla förklaringen. Den svenska modellen att via blodtransfusion, dvs dropp fulla med kravlösa statsbidrag, försöka åstadkomma integration av en miljon nyanlända är alltså dömt att misslyckas. Och det är precis vad som nu händer i landets många problemområden där pistolskotten ekar, kulorna viner och blodet flödar.
Vi ser alltså hur ett förvridet svenskt kramande av EU spelar Putin i händerna. Samtidigt som Andersson försöker dölja sitt partis egna allvarliga misslyckanden på hemmaplan avseende en miljoninvandring som få övriga länder i Europa upplevt i modern tid. Det är skrämmande att se vilka illusioner som statsministern sprider. Om Lövfens regering var svag har Anderssons på kort tid gjort bort sig.
Till bilden hör nämligen också hennes ansvar för att vägra Coronakommissionen – en statlig utredning! – få ta del av de dokument man begärt om S-regeringens hantering av en dödlig viruskris. Att Sveriges vänstermedier inte med full kraft synar hennes svaga kort ger en klar men dyster bild av läget i Sveriges åsiktskorridor.
Torsten Sandström
