Carolin Dahlman skriver i Bulletin att M-ledaren Kristersson ska upphöra med att vara så artig i politiken eller helt enkelt avgå. Motiveringen är att socialdemokraterna och vänster använder sig av en infantil – om man så vill vänsterpopulistisk – debattstil, medan Kristersson är belevad, resonerande och lågmäld.
Jag tror Dahlman i huvudsak har rätt. Okej, att epitetet moderat talar för återhållsamhet. Men en partibeteckning ska inte betyda försiktighet eller passivitet. Partiet måste föra ett mer aggressivt samtal med S, som använder rader av skamgrepp och allt möjligt trixande. Mer krävs från M-partiet. Moderaterna bör:
- tala om för sossarna att man ska sluta med att köpa röster från invandrare och icke-arbetande via statens kassa (dvs skattenbetalarnas pengar),
- ryta till om att Sidas slöseri med statsmedel måste upphöra och bidragen begränsas kraftigt till fransk/tysk nivå av BNI,
- förklara att asylinvandringen måste förändras till en planerad och måttlig inflyttning från flyktingläger,
- klargöra att statsbidrag endast ska utbetalas över disk eller till personer med konton i svensk bank,
- ta itu med politikerföraktet genom att föreslå reformer i grundlag som öppnar för exv röst på person (och inte främst på parti) samt en möjlighet för 50.000 svenskar att gå samman och begära folkomröstning om lagförslag (med bestämmande verkan),
- i samma andetag säga att partiet ska verka för rotation på politiska positioner samt motverka yrkespolitikernas nuvarande dominans,
- ska verka för att kraftigt begränsa statsbidragen till politiska partier och olika intresseorganisationer,
- angripa den hiskeliga byråkratiseringen av Sverige,
- basunera ut kravet på en kunskapsskola och stöd till pedagogisk forskning som betonar lärarrollen i klassrummet,
- lova att avveckla Regionerna/Landstingen och överföra huvudmannaskapet till en statlig myndighet med exv fyra regionala upphandlingskontor,
- lova att sänka skatterna med 10% i ett första steg
- slå näven i bordet visavi den federala och diktatoriska utvecklingen inom EU som hotar medborgarnas och företagens frihet,
- klargöra att valresultatet ska avgöra om SD ska ha plats i en svensk regering,
- osv
När lag läser listan ovan undrar jag varför M-partiet varit så påtaglig passivt gentemot sossarnas maktbygge under snart hundra år. Inte undra på att M inte kunnat tävla med S! Moderaterna måste med andra ord visa sig på styva linan. Alltså mer av jävla anamma! Inte mer av dagens mjäkighet, utan pekande med hela armen.
Innebörden är förstås ett steg mot en mer högerpopulistisk politisk stil. Det är nog nödvändigt. Men det finns ändå stort svängrum för saklighet. Man kan nämligen inte agera som snälla tomtar då omgivningen uppträder som skojare och lovar guld till alla.
Som politiken nu drivs får jag intryck att Moderaterna efter en oförmodad framgång vid höstens val enbart kommer att satsa på sossepolitik light… Med den ambitionen vinner man inget val!
Torsten Sandström
