Det råder stor förvirring om EU:s planer att införa lagregler som föreskriver minimilöner inom unionen. Idag finns regler om detta i flera medlemsstater. Framför allt är frågan om uppgiften tillhör EU:s juridiska kompetens. Flera svenska och utländska experter svara nej. De menar att saken inte faller under EU:s konstitution. Om de har rätt så måste den svenska Regeringen säga nej. Men, det verkar inte vara sosseregeringens inställning. Man är så rädd att komma på kant med Kommissionen i Bryssel. Även på EU-nivå vill sossarna ”att alla ska vara med i båten”.
Vi ser alltså hur Kommissionen stegvis i smyg försöker utvidga unionens federala makt. För en tid sedan genomdrevs en gigantisk upplåning för gåvor till södra Europas misskötta ekonomier – en skuldsättning som Sverige ska tvingas betala. Denna lösning låg utanför EU-fördraget. Och nu ser vi hur unionen försöker lägga under sig en del av lönebildningen inom EU. Inga svenska politiker protesterar nu heller. EU-jätten tar alltså bara för sig utan politisk diskussion eller beslut på nationell nivå.
Vad gäller sakfrågan om minimilöner har jag länge pläderat för att Sverige bör lagstifta om tidsbegränsade minilöner för nyanlända (alltså löner med giltighet under ett antal år från nyanställning). Jag menar att detta vore en bra lösning för integration av arbetslösa invandrare. Men något stöd bland svenska politiker har tyvärr inte min lösning. Det verkar som flertalet politiker vill låsa in de anställda i kollektivavtalens monopolvärld. Att LO:s och TCO:s fackföreningar är motståndare kan man förstå. De vill värva medlemmar. Och minimilöner blir på så vis ett hot. Samtidigt håller höga löner den nyanlända arbetskraften utanför den vanliga arbetsmarknaden. Och detta är antagligen ett av nationens absolut största problem just nu.
Personligen tror jag inte att införandet av minimilöner kommer att slopa kollektivavtalen som lönereglerare. Personer som har speciell kompetens och vill ha hög lön kommer även i framtiden i stor utsträckning att vara med i fackliga organisationer (om de inte är så duktiga att de vågar vara fria ryttare). Om minimilöner införs blir följden antagligen att de som ännu inte har tillräcklig kompetens för anställning till hög kollektivavtalslön ändå har en möjlighet till jobb. Och de slipper gå med i facket´´.
Minimilöner innebär dock, såvitt jag förstår, att de heliga svenska kollektivavtalen kommer att nedgraderas. Tanken om en friare lönebildning bör slå rot rättsligt sett (och tränga ut kollektivavtalens indirekta verkan). Allt arbete och alla anställda på en arbetsplats kommer i så fall inte – direkt eller indirekt – att regleras under kollektivavtalet. Var och en får bli sin lyckas smed. Det svenska samhällets kollektiva maktsfär minskas med andra ord.
Jag tror att det kommer att leda till ett friare och bättre samhälle. 1. Den som är duktig tillåts själv fixa högre lön. 2. Den som är nöjd med kollektivets sold går med i facket. 3. Och nyanlända – eller andra arbetslösa – kan börja jobba till minimilöner under viss tid. Sådan är min modell. Den är värd att diskutera och pröva, menar jag.
Torsten Sandström
