Det svenska folk som går till nästa år valurnorna är en samling självplågare. Förvisso röstar kanske 25% av väljarna rött bara i syfte att skaffa sig bidrag, en ambition som vänstern verkligen tagit fasta på och ständigt vinner röster på. Men nu tänker jag på de övriga 75% av de röstade. Trots att de ser hur Sveriges strukturproblem ökar år efter år lägger många av dem sina röster på de partier som passivt lämnar problemen olösta.
Idag tänker jag särskilt på en viss fråga, nämligen de kraftigt stegrade priset på elektricitet. Alla bör veta att Regeringen Löfven stängt ned två kärnkraftverk. På så vis har politikerna med öppna ögon rejält medverkat till dagens brist på el och de rejält höjda priserna.
Möjligtvis kan man säga att folket inte ser klart på grund av att medierna valt att mörka informationen om nedsänkning av reaktorer i Ringhals. Radio, teve och tidningar talar i stället om kyla och strul med rysk gas. Ingenting heller om en oklar men ensidig satsning på vindkraft, som inte ger tillräckligt med el då det är kallt och luften står stilla.
Därför menar jag att svenskarna under åratal med sosseregeringar inbillats tro att S-partiet är Guds gåva till nationen. Som vattenkammade konfirmander ger man år efter år sin röst till vänsterns heliga ande. Vidare lever S-partiet och medierna i symbios. Den ena backar den andre och tvärtom. Mediernas funktion som en tredje statsmakt är alltså närmast död. Att 70% av journalistkåren röstar rött är ett tydligt tecken på partiskhet.
När ska det svenska folket resa sig ur masochismens grepp? Så länge passivitet råder kommer den gigantiska gruppen av bidragstagare att dominera svensk politik. Den svenska nationen befinner sig därför i politiskt dödläge. Staten har förvandlats till vänsterns gisslan. Folket pressas till masochism av oförnuftiga politiker, som backas av medier som inte fullgör sin samhällsfunktion.
Torsten Sandström
